Det finns många att drömma om, men ingen som du. Det finns mycket vackert, men inget som du. Ibland fångar mina ögon dig, min din blick vinner jag alltför sällan. Du finns ofta i mina tankar, men sällan i min närhet. Det är du som får mig att längta, att bli varm, att känna hur det brinner i hjärtat. Det är du som är min dröm, som får mig att hoppas, men det är också du som är källan till mina tårar. Det är du som gör mig sömnlös, det är du som gör att jag känner mig ensam. Hur kan det mest underbara som finns göra mig så sorgsen? Varför denna smärta, detta lidande? Varför ser jag bara dig, utan att du ser mig? Verkligen SER mig, som den jag är, som den jag vill vara, som den som vill ge dig allt, som alltid ställer upp och gör sitt bästa enbart för dig, som den vill vinna ditt hjärta, känna din kropp mot sin, höra din ljuva stämma, av dina andetag bli vaggad till sömns tätt intill dig, njuta av din värme, behagas av dina dofter, stimuleras av dina åsikter och insikter, som den som mer än allt annat här på jorden vill möta din förälskade blick. Som den som vill bli lycklig med dig och dela sitt liv med dig. Men du sveper bara förbi, omedveten om mig, om elden i mitt hjärta, om vad jag vill göra för dig, om vad jag vill säga dig. Det är över så snabbt, och det gör så ont. Varje gång, varje dag. Du är min dröm, jag skulle kunna dö för din skull. Men för dig är jag osynlig.