Ja, jag vet att jag inte har någon super-exklusiv design på bloggen men den är helt okey, och det räcker för att särskilja den ifrån mängden med färdiga designs. Fast frågan är om jag gör bakgrunden vid texten svart och texten blå, eller om det får vara som det är nu, men har i alla fall uppdaterat med en ny header och en ny bakgrund. Det blev mycket bättre än innan faktiskt.

Ska tänka på saken hur det blir, nu ska jag i alla fall gå och laga mat för är hungrig. Skriver något intressantare senare. Kanske fastnar framför "Stolthet och Fördom" igen. Hehe.

Nu ringer det i telefonen.


"Ring ambulans!"

Sirener och ett minne som klumpar ihop sig och allting blir svart. Vill inte glömma men kan ändå inte riktigt minnas.

ÅH JAG ÄR RÄDD.


:(((

Ända sedan sommarlovet började har det bara regnat. Igår natt låg jag och tänkte på enfaldiga saker igen. Min nacke gör så sjukt ont hela tiden så jag knappt orkar vara vaken, och jag vet inte varför. Jag har sådan huvudvärk att jag inte orkar tänka.
Faktiskt, så vill jag inte ens vara i Västerås längre.

Det finns en låt, av Kent. Järnspöken, kallas den. Min bror hatar den men jag älskar den. Den påminner mig om en viss otrevlig händelse för ett tag sedan, men det känns ändå bra att lyssna på den trots att den är så sorglig. Det är som om ensamheten vore sammafattad i en enda text.

Varför lever jag ens fortfarande, det finns folk som förtjänar livet mycket mer.
Det verkar så enkelt, vännen, men ändå är det så obegripligt svårt.

Livet är mer än att sitta vid datorn varje dag och msn varje kväll och att bara se samma saker varje dag. Det är så tröttsamt och tråkigt. Jag vill ut. Jag vill leva livet medan jag är ung. Man lever bara en gång så bäst att leva så mycket man kan medan man fortfarande orkar det.
Ut och leta, hehe.




You only live once, but if you live right, once is enough.

Skolavslutningen var idag. Eller snart igår, eftersom det är midnatt. Den blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag trodde det skulle hända mer saker men nej. Det var bara över så snabbt. Som vanligt så hände ingenting alls.
Efteråt begav mig jag och Elin ned på stan för att gå runt lite. Eller vi satt mest för det dåliga vädret. Fast vi båda hade inte en enda krona på oss, så vi satt hungriga och kalla. Sen lyckades jag också tappa bort mitt paraply inne i Gallerian. Sen mot ett tiden var det dags för mig att gå hem till mormor, och jag var ju såklart tvungen försöka ta mig fram på Stora Gatan där studenterna precis kom. Som tur var hann jag precis fram till mormor innan det började regna. Sen åkte jag och morsan iväg till CH's lägenhet för att tapetsera lite i sovrummet. Sen potatisgratäng och grilla lövbiff<3. Mysig kväll trots att jag blev ledsen.

Det är sommar. Jag borde vara lycklig. Jag var lycklig ett litet tag, men helt plötsligt blev jag ledsen på kvällen och jag vet inte varför. Men jag blir ändå glad för det som hände i onsdags. :D <--- omg

Nu i sommar ska jag inte äta tjockismat, utan banta. Oh ja.

Idag har varit en helt ok dag, till och med rätt så bra faktiskt.
Har bara ätit dålig mat menmen, sånt händer ibland när det kommer mycket annat runt omkring. Faktiskt så känns det helt ok för stunden och jag ser fram emot avslutning på fredag, samt en skön kväll ute den kvällen. Det följs så klart av sommarlov vilket jag ser fram emot! Skönt att inte ha några läxor och skit.

Idag kom jag på en väldigt snygg kjol helt plötsligt när jag var nere på stan i mitt huvud som jag desperat var tvungen att rita upp och i sommar ska jag nog sy den. Men jag är ändå rädd att jag har så höga förhoppningar på sommaren att jag bara kommer bli ledsen när inget blir som jag vill att det ska. Hoppas det löser sig. Nu ska jag inte sitta vid datorn mer idag för min sjukgymnast och jag har kommit fram till att jag bara får sitta 3 timmar om dagen (eller dela upp 21 timmar vid datron under hela veckan) för jag får så ont i nacken och ryggen som leder till huvudvärk varje dag om jag sitter vid datorn mer än så.

Därför blir det första sommaren då jag ska försöka att inte sitta vid datorn. Får se hur det går. Ingen skola imorrn men Ådraget + städa skåpet, men det gör inget utan rullar på ändå. Ska försöka hålla humöret uppe resten av den här veckan så hörs vi.

Lyssnar till Johann Sebastian Bach - Ouverture, och packar lite saker.


Ikväll ska jag bort och inatt sover jag borta.

Jag hatar när jag inte får göra som jag själv vill. Jag blir så arg.

Människor är olika. Jag är en sån människa som vill ha mycket egen tid och sedan göra speciella saker när jag känner för det. Det måste vara en balans mellan att vara ensam och social. Jag känner att jag behöver mer tid för mig själv, det är väldigt viktigt för mig.
Jag orkar inte vara social särskilt ofta. Det är därför jag hatar msn och sms och sånt skit egentligen. Jag vill fan inte kunna bli nådd jämt, men sånt är det när man lever i 2000-talet.

Nu har jag huvudvärk och stark ångest. Jag kan inte göra det här längre. Jag vill bort. Jag är så malplacerad. Det är väl inget viktigt, tänker du, men jo för mig är det viktigt att inte känna att man inte hör hemma nånstans.

De här senaste dagarna har varit precis som innan. Fast inte riktigt lika dåliga, för jag var på bra humör. Det höll i två dagar sen mådde jag precis lika dåligt igen, usch. Nu mår jag ännu sämre. Jag vill bara ligga under mitt täcke i min ensamhet, men nej klart man inte får det.

Det borde ha gjort mig stark, men jag känner mig bara mer svag. Jag försöker ändra på mig själv men misslyckas bara gång på gång. Vem försöker jag ändra mig för? Tror det mest är för mig själv. Jag önskar jag bara kunde acceptera min personlighet som den är, dessutom att andra gjorde det också.
Ja, vi alla är olika, så är det bara. En dag kanske vi hittar likasinnade, men sannorligheten är liten.

Betygen verkar ju inte spela någon roll, bara man har gått tre år i gymnasiet. Sen kan man komma in på nästan vilken folkhögskola som helst. Jag hoppas det finns en kurs någonstans som passar mig. Kanske att jag skulle kunna hitta någonting som jag verkligen brinner för och nånstans där jag äntligen kan känna mig lite mer hemma och inte lika utanför. Frågan är vart mina tre gymnasieår kommer att vara. Jag har sådan ångest inför att börja mitt andra år, nånting känns inte rätt. Min magkänsla säger mig att det inte är rätt.

Jag måste tänka. Men jag har bråttom så jag måste tänka snabbt. Men det är så svårt, jag kan inte bestämma mig och hålla fast vid det.

Det här tynger ned mig som mina axlar bar på stenar som vägde många många kilon.

Far åt helvete.



Vem fan tror du att du är