Idag vaknade jag tjugo i tolv, och sov hårt hela tiden innan. Det är faktiskt ovanligt för mig. Tiden rullade på och snart drog man ned på stan. Där träffade man Elin och John, och vi drog runt på stan. Inskaffade lite saker, satt i Vasaparken, gick runt, satt utanför Rudbeck och sedan hade dagen gått och det var dags för folk att ta sig hem. Men det var trevligt, som en bra start på Maj. Så kändes det i alla fall. Sen var det i alla fall dags att återvända hem för att äta grillad middag. Det var skönt att vara för sig själv och ta det lugnt. Jag måste alltid vara ensam lite grann för att tänka och sånt. Sån är jag.

Vad är det... 46 dagar kvar tills sommaren? Förhoppningarna på detta lov stiger. Får ta igen allt man missat under de tidigare. Ska man ge livet en chans kanske? You can't quit until you try. Nu ska jag tänka djupsinninga tankar innan jag sover. Hörs imorrn antar jag.