Igår däckade jag omedvetet i en väldigt dålig ställning. När jag vaknade klockan 3 blev jag paranoid och visste inte vad som hände. Ingen annnan förutom jag hade märkt det i alla fall. Har varit skakig och rastlös hela dagen, men tror det är medicinernas fel. Man blir lite konstig av dem. Kent - Stanna Hos Mig. Lyssnar på deppig musik yay.

Ledig imorgon och på fredag. Vad händer då? Orkar jag ens göra nånting? Nej, har ingen lust alls. Snart flyttar han. Jag saknar honom redan. Det kommer bli så tomt här hemma utan honom, och jag tror jag kommer bli mer olycklig utan honom. Han är nästan den enda jag verkligen kan prata med allt om.

Känner lite att jag vill kasta min mobil och dator ut genom fönstret, sen springa så långt det går åt andra hållet. Orkar inte vara social. Vill bara isolera mig ifrån allt och alla. Åh herregud, jag får panik.

"Hur ont det än gör kommer ingen annan se det om man bara fortsätter att le."