Nu ska jag äta frukost och sedan hoppa in på bussen till stan och se om jag ens har någon lektion idag, eller om läraren fortfarande är sjuk. Är han det känns allt det här som en väldigt onödig ansträngning, för jag hade kunnat sova tre timmar till och fortsätta drömma, så slapp den här dunkla verkligeheten.

Det är verkligen inte rättvist. Hörs senare.