Men allting var ändå bara för dig

2009-09-02 | 21:38:47 | Kategori: Allmänt tuff | 0 kommentarer
En abstrakt bit av mitt hjärta. Fullt av taggar, fullt av skador. Omedvetet blir jag rädd och tar avstånd när någon försöker komma mig nära. Jag vet inte varför, men jag är rädd att släppa in någon för då blir man mer känslomässig och det leder till svaghet. Man blir sårad, svag och ensam. Vad beror det på? Det skulle jag vilja veta, för ärligt vet jag inte varför jag är såhär. Det måste bero på någonting. Instinkten är att fly så långt det går när det blir för nära.


Tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0