Ångest, Även om man försöker lägga den bakom sig, så lyckas man bara i korta stunder. Ett ljud, en doft, ett ställe eller en tid, ja allt kan dra upp det igen. Det stänger av alla logiska tankar man har, och man kan bara fokusera på en sak. Smärtan, och vad som orsakar det.
Det är ofta jag känner att jag vill vara ensam, och jag gillar det. Men samtidigt får det mig att må dåligt.

Jag förstår ingenting längre. Jag kan knappt förklara det.

Smärtan... känns som en sten i bröstet, och man andas snabbare. Jag kan känna hur hjärtat pulserar starkare, och hjärnan brusar för starkt så att tankarna försvinner in i oljudet.

Det är inget dumt fjortis drama om ingenting nu. Det är bara jag som inte förstår mig på mig själv.