Nyss kollat på The Butterfly Effect, underbar film - sorglig men älskar den, och tvättat håret med massa silverschampo. Ska lägga in en inpackning nu också.

Men vad spelar allt det för roll. Så jävla deppig jag känner mig. Hej jag lider av bipolärt syndrom, hur mår du då?
Sen att alla andra överallt verkar så djävla lyckliga får mig full av avsky. Åh jag hatar Rudbeck. Hur ska jag någonsin orka plugga? Hade inte ens klarat nian, om de inte nöjt sig med minsta lilla. Kraven var inte så höga direkt.

Det värsta är att när jag hamnar i en sådan period då jag tror jag är på toppen av världen, då tar jag impulsiva beslut utan att tänka hur det påverkar mig långsiktigt, eller i närmsta framtiden ens. Då får jag för mig massa saker, men sen sjunker jag ned igen och ger helt upp. Nu funderar jag på om jag ska radera den här texten eller låta den vara. Känns inte så bra avslöja allting, men jag tror det får vara. Får se om jag ångrar mig.

Nu lyssnar jag på deppig musik och...funderar. Jag är så trött på att tänka, om man bara kunde stänga av tankarna ibland. Hoppas ni haft en bättre söndag i alla fall.

There’s a possibility
There’s a possibility
All that I had was all I gon’ get
There’s a possibility
There’s a possibility
All I gon get is gone with your step

So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility
I wouldn’t know

Know that when you leave
Know that when you leave
By blood and by mean
You walk like a thieve
By blood and by mean
I fall when you leave

So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility
I wouldn’t know

Tell me when my sigh is over
You’re the reason why I’m close
Tell me if you hear me falling
There's a possibility
It wouldn’t show

By blood and by mean
I fall when you leave
By blood and by mean
I follow your lead

...