Låt dem aldrig få se dig skaka, låt dem aldrig få se dig svag.

2010-05-23 | 22:37:00 | Kategori: Djuping | 1 kommentarer
Hur ska man gå vidare, efter allting som hänt? Hur orkar man, hur hittar man motivationen till att fortsätta?
Det kommer aldrig finnas en mening att göra saker, eller förklaring till varför vissa saker sker. Jag bara gör det någon har bestämt att man ska göra, för att jag inte vet vad jag annars hade gjort.

Men nu har det hänt så mycket. Ja, en massa clichéskit om identitet som med varenda tonåring, och den vanliga mognaden och utveckligen. Plötsligt förstår man så jävla mycket mer än innan, och man blir så djup. Men allt är bara en illusion.

Ni har förstört mig. Smutsat ned mig. Tryckt ned mig, och sparkat på mig. Jag spottar tillbaks på er.
Jag försöker tänka att det är ni som går miste om någonting, och inte vice versa. Stämmer det? Njaa.
Ni gav mig hatet. Matade mig med det, och det formade mig. Att vara så himla full av vrede och hat kan dock inte vara bra.


Den enda personen som jag alltid kan lita på är mig själv, och möjligtvis min bror faktiskt.
Men jag kan vara hundra procent säker att jag inte kommer lämna mig själv, som andra människor kan, och jag måste lära mig ha lite självrespekt.

Fan vad mycket skitsnack. Inte ett dugg trött, inte ett dugg sugen på att sussa så drar och gör något annat nu.
Kommer tillbaks när jag är lite mer normal.

PS. Fan vad jag hatar order knasig. I alla böjningar.

PS II. Fan vad jag älskar Red Dead Redemption spelet!<3333

Vintern -08.
Precis innan årsskiftet.
Trackback


RSS 2.0