The greatest pleasure in life is doing what people say you can not do.

2010-05-10 | 19:53:00 | Kategori: Allmänt tuff | 1 kommentarer
Rubriken stämmer så jävla mycket på mig, om ni ville veta det.

Nu kommer jag vara jävligt ärlig, och kanske, bara kanske, om någon bryr sig tillräckligt för att ta illa upp, så gör inte det.

Jag var så jävla innerligt glad idag. Det var längesedan jag kände mig så bekymmersfri. Men nu känns allt skit igen. Varför måste man känna såhär. Och varför måste jag jämt gnälla om det och tycka synd om mig själv. Jag tror heller inte det är normalt att sakna sådan empatisk förmåga som jag gör, kan jag aldrig tycka synd om någon som förtjänar det när den personen mår dåligt? Jag tycker bara synd om saker, eller andra djur bortsett från människan. Miss-an-troop.
Hade jag trott på karma hade jag varit på botten. Men vem fan tror jag att jag är? Vad ger mig rätten att skratta på deras bekostnad? Det finns tillräckligt många korkade människor för det ju.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här.

Kanske att jag är en precis lika stor idiot som de du ser ner på.


Ursäkta för drabblet. Har laddat ned The OC säsongerna, och för ljuva minnens skull ska jag se den ifrån början. Kanske ger det mig något bättre att skriva om.


Förlåt.
Trackback


RSS 2.0