Jag är trött trött trött. Lyssnar på musik och ser hur våren kommer mer och mer utanför. Åh denna ångest, solnedgångarna förevigt präglade av svunna tider och dåliga minnen. Vår. Ljuva vår. Ger mig samma känsla varje år. Särskilt när högtalarna spyr ur sig "anemone". Lika förvirrad som när man var 15 år. Det känns som en evighet sedan, men egentligen är det inte alls det. Har dessutom levt på ett glas juice idag. Hungern låg nog kvar i sängen och sov. Tills nu. Dagens första känsla av hunger.
Allting är som en ursäkt, för har man egentligen kul? Men man borde inte längta bort så starkt, tids nog är man där ändå. Då kanske man önskar man tog vara på sin tid.