Skulle egentligen skrivit detta igår, men tänkte och tänkte utan att komma någon vart. Jag har fortfarande svårt att komma på ett favoritminne. Så antingen sommarkvällen när jag gick ifrån Gideonsberg ner till stan eller när jag såg DLK live. 
Varför den sommarkvällen? (Länk till inlägget jag skrev den dagen, öpnnas i nytt fönster.) Jag tror jag hade gråtit hela dagen och varit så sjukt arg och ledsen, så sedan åkte jag till mormor. Vi bakade lite och språkade vid. Sedan skulle hon iväg på kvällen, och det kom hon på senare, men hon sade hon kunde stanna med mig, men det kändes fel att hålla kvar henne. Så jag var kvar ensam och skickade några sms minns jag. Sedan bestämde jag mig att gå ned till stan för att träffa mor min, men såklart hade bussen precis gått, och det var sista bussen. Nattbussen gick inte förens en timme senare. Arg som jag var drog ett impulsivt besult och började promenera in till stan. 
Jag vet inte varför, men även om jag mådde så jävla dåligt, var det någonting rofyllt med att vandra där under en sol som skönk över horisonten. 

Minnen... "För man vet att det är det förgångna, och endast ett minne, för det kommer aldrig igen."

En lycklig saga som plötsligt försvinner,

ett hastigt farväl och tårar som rinner,

munnen skrattar och hjärtat gråter

han gick och kommer aldrig åter.