Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt.

2011-11-08 | 07:52:14 | Kategori: Djuping | 0 kommentarer

Jag har alltid känt mig utanför. Ibland till och med bland min egen familj, och ofta med min egna släkt och övriga. Det kanske är mitt bristande självförtroende som gör det, man sitter hellre tyst, drar sig undan när man måste ta för sig för att bli hörd. Det är inte värt det, man är varken värd att bli sedd eller hörd.
Lyssnar på Columbus och känner mig inspirerad och gå och supa ned mig själv bara för att. Borde fan höja dosen medicin. Och ibland, bara ibland, vore det fint om känslan av ensamhet försvann.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0