Lyssnar på underbara Charta 77 och reminiscerar över en svunnen tid. Välkommen värld du aldrig sett. Jag ger nog fan upp om all jävla skit. Är det någon, som bara för en sekund, ens tänkt på allting jag har tvingats ge upp i mitt liv? Är det någon som sett det ur min syn, tänkt på allt jävla ansvar som redan finns och kommer? Är det någon som förstått? Nej. Kommer aldrig ske. Förlåt men jag har också rätt att bli upprörd ibland.