För tillfället så är min egna dator ur funktion, härligt. Inte. Den mest troliga anledningen till att den började krånga var nog att jag fick ett virus som gjorde att inte Windows går att starta längre. Den enda lösningen är att formatera om hårddisken, men då kommer jag förlora allt. Visst, musiken, serierna och filmerna går de flesta att få tillbaks men det allra värsta är mina egna bilder ifrån 2006 och framåt. Det känns inte särskilt kul att jag kommer förlora allt det. Allt mitt jobb, alla minnen. Det är så svårt att medvetet behöva ta bort allting. Skulle också vilja ha en bärbar dator med trådlöst internet, bara för tillfällen då man ska åka iväg och sånt. Två datorer betyder att man kan ha backup vid de saker man helst inte vill förlora. Känns hemskt helt ärligt.
Sen mår jag inte alls bra överhuvudtaget. Jag vill nästan bara dö, för det finns ingenting jag vill göra och jag känner mig så misslyckad.

Nu regnar det, och jag sitter härnere i mörkret där endast ljuset ifrån datorskärmen lyser upp. Myser med en varm kopp te och försöker få ned alla tankar här så det känns lite bättre en stund precis efter.

I lördags hade jag nog en av de värsta dagar jag varit med om. Jag kunde knappt andas, mitt bröst gjorde så ont. Klyschigt, men jag kände mig rädd och ensam. Sprang ut i nattens mörker och vandrade runt utan mål eller syfte. Jag hade nog kunnat gått hela vägen in till stan om jag bara hade kommit på den tanken. Låg i det kalla gräset och såg hur stjärnorna lös ovanför. Idag gjorde det i alla fall inte lika ont, tack och lov. Jag hade inte klarat en dag till precis efter det där. Jag har kommit på hur nyttigt det är att skriva av sig sånt här skit, annars blir det för mycket tankar och det känns som att man ska spricka.

När jag väl är här ska jag försöka få med så mycket som möjligt...

Har träningsvärk och är trött. Prov, läxförhör och en massa annat. Nej, nu blev jag trött. Får uppdatera imorgon istället och hoppas det löser sig med min dator snart på något sätt i alla fall... Ha det.