Har ingen lust att skriva något, vill inte prata om det som varit. Jag hatar den här världen, jag orkar inte vara social. Om jag orkar ska jag försöka fixa min dator så den funkar, annars ger jag upp och lägger mig i sängen. Så tråkigt. Vet ni vad jag kände igår? "Det här går inte". Jag klarar inte av det här, för jag är svagare än jag trodde. Stark? Tuff? Glad? Det ni tror, är så så fel. Jag är ingen bra människa. Varje dag är plågande. Jag trodde att om jag omgav mig med folk skulle jag också vara en del av något, men jag känner mig fortfarande utanför och jag passar inte in. Jag känner mig bara mer ensam, det här är inte kloookt. Hur många gånger har jag sagt att jag gett upp - men ändå aldrig vågat ta det absoluta sista steget. Jag är för feg, jag verkar fortfarande tro att mardrömmen ska ta slut, men det gör den inte. Inte när jag bara mår sämre, trots all medicin och råd.

MEN JAG SADE ATT JAG INTE VILL - SÅ LÅT MIG VA.