Eternal melody

Det har varit en väldigt dålig dag idag. Det började ok, men sen när det var lunch för tidigt fick jag något slags sammanbrott och gick långt bort ifrån alla människor och grät, grät och grät. Ringde mormor och grät lite mer. Sen ringde mamma och då grät jag också lite. Sen pratade jag med Elin och lugnade ned mig lite i alla fall, trots att jag fortfarande ville gråta. Sen gick det snabbt och det var dags för historia. Satt bara och klottrade ögon på ett papper i boken under hela lektionen och kände mig lite halvt kass. Sen var det samhälle och det där jävla provet som kan dra åt helvete. Den här medicinen har bieffekten att det blir ännu svårare att koncentrera sig och det gör att jag inte ens orkar läsa nånting alls. Det är som ett grått moln i skallen på mig.
Under provet satt jag och blundade och höll på att somna flera gånger och orkade inte tänka. Det jag skrev räcker nog inte till ett G, så jag blir nog underkänd på den kursen också. Fan, jag har fan IG i typ fem ämnen. Men wtf, om jag dör imorrn, vilken jävla skillnad gör det om jag gjort ett jävla korkat prov? Ingen.

Sen skulle jag vänta på 18 bussen, försenad som vanligt

Sen var jag i alla fall framme hos mormor. Det blev bak och mys, och jag slapp vara ensam. Sen mot kvällen skulle hon iväg så efter ett tag gick jag ned mot bussen till stan men såg att kvällens sista jävla buss hade gått precis fem fucking minuter innan jag kom dit ned. Nattbussen 91 skulle inte börja förens 45 minuter senare, så jag gick ner till stan och förbannad och ledsen var jag. När jag äntligen kom till restaurang Hong Kong hade jag mer skavsår. Sen gick jag med morsan till centralen och tog Uppsala bussen hem. Gick en sväng och snackade lite. Väl hemma blev det pizza vid typ nio sen var det filmkväll. Nu blev jag ledsen igen men ska försöka att sova i alla fall. God natt...
Velvet Eden - La Fin.<3



Förgät mig ej

Man ska inte lita på allting man ser. Allting är inte som det verkar på ytan.
Idag så gick jag ett varv runt svartån. Solen sken och det var sannerligen varmt, det var som en riktig sommardag. Människor som skrattar i sitt samspel med varandra och utan att döma ut varandra bara har kul. Det gör en lite ledsen att se faktiskt.
Men jag, jag passar inte in. Jag hör inte hemma här.



Street of Alice<3.



Per un bacio

Min mormor är gulligaste mormorn man kan ha, det hon sade var så snällt jag blev fan rörd.<3
Jag förtjänar inte att höra såna fina saker. Tack ändå. ;-;


Plötsligt kom en våg av nostalgi samtidigt som en vindpust med doft av sommar och gräs svepte förbi mig. Åh shit. Plötsligt drogs jag tillbaks flera år, till tiden på mellanstadiet. Det var fest där "de stora typerna" var, alltså högstadiehuset. Där träffade jag en vän som inte längre är en vän. Hur kom jag på att tänka på det här? Jag saknar den personen faktiskt insåg jag nyss. Vad fan hände? Varför slutade vi att vara kompisar helt plötsligt?

Jag skulle kunna fylla många ark med namn på människor som liknande saker har hänt med. När högstadiet började blev jag liksom opopulär kan man säga. Om man är populär eller inte är inte direkt viktigt, men jag förstår inte varför det hände. Var det mitt fel? Ja troligtvis.
För man vet att det är det förgångna, och endast ett minne för det kommer aldrig igen. Och jag, förstår det som hänt bara inte. Men det kanske inte är meningen?

Varje gång jag lyssnar på MALICE MIZER - Beast of Blood och MUCC - Zetsubou, kommer det alltid påminna mig om det som hände vintern i sjuan. Kanske för att jag lyssnade på de låtarna varje dag, men det var då jag först hörde japansk musik. Ack, det var ett tag sedan. Vad är det här, Nostalgiinlägget no.1 eller?

Ber om ursäkt, men mina tankar svävar gärna iväg, långt långt långt bort...
Versailles - After Cloudia.



Ännu en morgon i staden

Det är ett tag kvar innan solen kommer men nu börjar man höra fåglarna.





Aldrig nånsin vakna

Inte en dag till. Inte en enda dag till. Jag vill inte, jag orkar inte och jag hatar det.
Bort. Bort ifrån den här världen. Bort ifrån all smärta. Jag kan inte bära mer än såhär.
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte

Vänta lite... jag går förbi en spegel. Stannar. Men vem där? Jag känner inte längre igen personen på andra sidan som tittar tillbaks på mig. Det är som en främling framför mig. Cliché.
Tystnad. BLAM HONEY - RINK. Den låten får mig att tänka på förlorade drömmar om ett förlorat liv.

Fan. Jag önskar jag aldrig hade blivit född. Hade nog redan tagit mitt liv om det inte vore för mamma<3. Vilken motsägelse till sig självt hela den raden blev typ, men aja.

God natt Sverige. God natt världen. Jag tror jag ska gråta lite grann och vänta på att solen ska gå upp ute, för då ska jag titta på det och höra fåglarna kvittra innan jag sover...



Du kan få mig när du vill

Civilization IV "Beyond the Sword". Dreamfall "The Longest Journey". Snart säkert även Sims 3. Har blivit lite smått beroende av att sitta och spela nu igen, men det är nog bara tillfälligt. Man har ju aldrig tid att spela trots att man önskade det. Känns som att man bara får göra det man inte vill eller egentligen orkar göra.


Åh dagarna går så långsamt. Jag önskar att dem här tre åren var över snart.



Dit solen aldrig når

Ledig idag. Har inte gjort nånting. Halva dagen hade gått då jag kom upp ur sängen bara. Sen drack jag kaffe och hade allmän aptitförlust. Hela eftermiddagen och halva kvällen satt jag och spelade Civilizations IV - Warlords. Är tvungen att öva så att jag kan vinna över min brorsa när vi kör mot varandra online.

Jag blir arg över att jag inte är 18 just nu. Mina föräldrar och min brorsa har fått sina röstblanketter, men fan jag vill också rösta ju. Orättvist.




Järnspöken

Igår däckade jag omedvetet i en väldigt dålig ställning. När jag vaknade klockan 3 blev jag paranoid och visste inte vad som hände. Ingen annnan förutom jag hade märkt det i alla fall. Har varit skakig och rastlös hela dagen, men tror det är medicinernas fel. Man blir lite konstig av dem. Kent - Stanna Hos Mig. Lyssnar på deppig musik yay.

Ledig imorgon och på fredag. Vad händer då? Orkar jag ens göra nånting? Nej, har ingen lust alls. Snart flyttar han. Jag saknar honom redan. Det kommer bli så tomt här hemma utan honom, och jag tror jag kommer bli mer olycklig utan honom. Han är nästan den enda jag verkligen kan prata med allt om.

Känner lite att jag vill kasta min mobil och dator ut genom fönstret, sen springa så långt det går åt andra hållet. Orkar inte vara social. Vill bara isolera mig ifrån allt och alla. Åh herregud, jag får panik.

"Hur ont det än gör kommer ingen annan se det om man bara fortsätter att le."



Den rödhåriga flickan

Igår var jag hos doktorn, och idag tog jag min första tablett av medicinen jag ska ta. Många biverkningar har den, så den måste hjälpa annars är det mycket smärta för ingenting. Slutade efter nationella proven i matte imorse, vilket var skönt. Blev klar rätt snabbt, typ först av alla, menmen. Matte är inte min grej, gick nog inget bra heller. Äsch. Det här jävla skiten kan ju dra åt helvete i vilket fall.

 
Jag önskar jag hade levt på den tiden då punk och rock fortfarande var punk och rock.



Men ingen, ingen, ingen hör

Fitta. Jag gråter.



You're such a hypocrite

Snart börjar vecka om igen. Nej nej nej, det får inte vara sant, jag vill inte.
Jag vet att min blogg mest är jag som är allmänt deppig, men det är för jag varit det nästan ständigt. Äntligen ska jag till doktorn imorgon. Jag längtar, snälla jag vill ha hjälp. Jag måste ha hjälp annars går det inte.

Idag har ändå varit rätt bra. Skönt att träffa trion, behövde omges med lite "vad-gör-det-om-jag-dör-imorgon" stämning. Det är lättare när fler runtom än en själv har samma inställning. Min morsa blev orolig av att jag har utvecklat mer och mer sådan livsfilosofi, för hon tror att jag syftar på att jag kommer ta mitt liv nån gång. Hon har inte rätt, men inte riktigt fel heller. Jack Off Jill - Bruises Are Back In Style. Oj, då måste jag följa trenden med blåmärken.

Har ett par nya strumpbyxor, men va fan ska jag ha till dem? Hatar mina jävla tjockislår och knän fulla av ärr, så jag vill inte så gärna ha korta kjolar och sånt. Skulle egentligen vilja ha det, men nej. Får se, orkar inte tänka särskilt långt just nu. Kanske ska måla naglarna ikväll men svär jag inte kommer orka. Nu tystnade musiken och jag hör teven nerifrån. Jag känner igen låten. Connie Francis. Alldeles underbar röst har hon, och hon gör de finaste sorgliga låtarna ifrån 50- 60- talet. Äsch, jag byter låt. Alexander Rybak - Fairytale. Aldrig skulle jag tro att jag skulle gilla den låten, men den växer på en.



All the things you've got
All the things you need
Who bought you cigarettes
Who bribed the company to come and see you honey?

I've been thinking about you
So how can you sleep
These people aren't your friends
They're paid to kiss your feet
They don't know what I know
And why should you care
When I'm not there

I spell hypocrite like c-u-n-t.



Ultimatus

Det känns som jag är fast i en bur. Fånge som ett jävla djur. Jag hatar det. Med varje andetag så hatar jag det och önskar att det skulle ta slut. Snälla, få det att ta slut, jag orkar verkligen inte leva såhär. Om det här är livet, om det här är allt - så vänder jag ryggen till allt. Radiohead - High & Dry.


Tiden från förr är svunnen
men sorgerna är inte glömda
och lyckan ej än, är funnen
för alla hemligheter är gömda

Långt nere i mitt hjärta av sten
finns det som inte får komma fram
när sorgen värker i märg och ben
jag vet att där endast är skam

När dessa känslor tränger opp
ställer jag mig vid självmordets brant
för släckt är själens sista hopp
och mitt liv snart är vakant

Jag blir av med dessa hemska tankar
när någon min aska för vinden strö
slippa döden som i min hjärna bankar
ja, det vore härligt att få dö.



Innan allting tar slut



Leende läppar, gråtande själ.
Hemska tankar, fast jag vill väl.
Ledsna ögon, falska skratt.
Kalla tårar som faller var natt.
Stark på utsidan, svag där inne.
Mörka stunder i mitt sinne.
Jag bär en mask som ingen kan se.
Det är den som hjälper mig att le.
Varför, är det bara jag som vet.
Mina tårar har blivit min hemlighet.
Ingen kan föreställa sig hur mitt liv ser ut.
Men snart, ja mycket snart, tar allt slut…



En lycklig saga som plötsligt försvinner,
ett hastigt farväl och tårar som rinner,
munnen skrattar och hjärtat gråter
han gick och kommer aldrig åter.



Giftet finns redan i hjärtat

80% av alla drabbade blir friska. Men vad händer med de 10% som aldrig blir det?
Jag önskar jag var frisk och normal. Mina tankar är inte normala. Tror dem började i nian faktiskt, för vad jag minns så är det då dem började. De andra problem hade jag sedan sjuan. Så förvirrad av alla dessa tankar och känslor. Scarling. - Manorexic. Total besatthet. Snart dör jag.



In the pretend world


Har känts dåligt idag. Jag känner mig så tom. Lilla trasdockan, har ingen som tycker om henne och ingenstans att ta vägen.

Jag hatar mitt jävla liv.



Aldrig för sent att ta sitt liv

Sitter här och lyssnar på ClearVeil - the dropping sky. Jag hatar det här. Kent försökte i alla fall pigga upp mig. Trots att jag stammade och inte visste vad jag skulle säga så lyckades han ändå förstå någorlunda om hur jag känner för det här med livet i den här staden. Även om jag bor här och har växt upp här, så känns det inte riktigt som hemma. Varför det är så skule jag vilja veta. Men jag har ingen lust att göra någonting. Inte ens saker som jag brukade tycka om vill jag göra längre. Allt. Suger.




TÄWÄ SÖTNÖT.<3



This record broke on it's own

Dagen började helt okej... eller jag minns faktiskt inte hur den började, men det var säkert bra. Eller inte. Eller skit samma. Usch, hade språkprov som verkligen gick åt helvete. Ryskan och all dess grammatik, jag blandar ihop dem och vet inte när det ska vara vilken böjning.

Sen bar det iväg till Ljushallen där vi träffade på Markus och gick in till kuratorn. Det var väl okey. Jag behöver egentligen inte gå på det dock menmen. Sen bar det iväg hem till Kent och Lina i vilket fall, runt typ halv tre. Skönt, tar bara typ fyra minuter att gå dit ifrån Rudbeck. Var i alla fall där ända tills halv nio. Satt och skrev sms, var social och lyssnade på Red Hot Chili Peppers. Men det var skönt.

Nu är klockan snart nio.


suck.



Måste bara säga det här

Så fort du kommer in i ett rum fullt med människor, så lyser du alltid upp allting, precis som den mest blänkande stjärnan på den nattsvarta himlen. Jag vill bara att du ska veta att jag uppskattat din vänskap.



Hur ljus dagen än är blir det alltid natt igen

Jag vill fly härifrån. Fly långt ifrån mig själv och allt det här. Jag har svikit min familj, mina vänner och folk man hamnat i kontakt med. Men mest av allt har jag svikit mig själv med att ge upp på det här viset. Jag önskar jag aldrig hade blivit född. Mitt liv borde någon som förtjänar och vill ha det bättre än mig fått istället.

Jag har allting planerat i huvudet nu. Jag kan se det framför mig. Hur det sker och vad som händer. Jag orkar inte bry mig.

Tänk att ha sagt de sista orden, gjort de sista sakerna. Sedan tittar man på den nästan magiska solnedgången och väntar på mörkret...




Det är inte ofta människor verkligen bryr sig



Jag försökte vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är Jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte Jag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett tredje klass får
när alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Jag ville bara fly från mig själv
skära bort min otillräcklighet
men med fläckarna jag glömt
är redan dömd
Jag ville vara intellektuell
Berest, belevad äckligt ung
men arvet väger tungt
Gener & anlag
Allt var ett misstag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett tredje klass får
när alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Snälla beskydda mig



Stanna hos mig

Då har ännu en måndag gått förbi. Haft så extremt jävla ont i huvudet ända sedan jag vaknade runt nio tiden imorse, att jag inte velat skratta så mycket. Skratta förvärrar huvudvärk, och jag har ju alltid ont i huvudet så det är en sluten cirkel. Idag har ändå varit rätt chill, det är skönt med bara tre lektioner på måndagar. På lunchen sprang Elin och jag på John som skulle ha spanska, men stannade med oss i typ tjugo minuter innan han var tvungen att gå. Sedan drog vi och hämtade geografi böckerna och gick till tredje våningen i Ljushallen. Tråkig lektion, självmordstankar och lite allmänt flum plus läskig känsla av att vilja vara med i Andra Världskriget.

Oj nu blev det mycket babbel om ingenting egentligen. Språk prov på onsdag, kommer inte gå bra. Skulle nog ha börjat plugga lite tidigare på alla glosor som jag inte kan. Massa grammatik så man blir helt snurrig. Mitt liv är tråkigt, så har ingenting roligt att skriva.



You Look So Fine

Jag vet att ingen bryr sig och bla bla. Tror jag ska bryta ihop. Har ingen ork att lämna mitt rum eller vara social idag. Ska bara lämna Hole - Boys On The Radio, på repeat och ligga i min säng och stirra ut på himlen ifrån fönstret. Det har blivit mycket värre, å aids. D: Såhär jävla illa däran har jag inte varit förut, då kunde jag i alla fall låtsas att allt var bra gentemot mina föräldrar.
Fick en plötsligt lust att titta på "American History X", och ska nog göra det ikväll. Kommer inte vilja sova, och jag älskar den filmen så mycket. Den når verkligen ut till en tycker jag.
Jag kan inte bli helt cp i huvudet och allt sånt innan jag träffat Tove ju DD:
Jag kastade nyss min mp3 in i väggen. Jag börjar bli rädd för mig själv. Jag vet vad du tänker, "Ta tag i ditt liv jävla emo" och jag måste nästan erkänna att samma tanke har jag själv tänkt. Fast den är inte sann. fjgvklfnvfvjfvjdfnvjdfvnjffn

Håll käften, nu börjar Hole - Malibu.<3




Don't break the heart that loves you

Jag hatar verkligen mitt liv. Jag vill dö, varför får jag inte bara det!?

Det verkar inte bli någon träff med trion imorgon tyvärr, eftersom Eve tydligen fått feber. Det var synd, såg fram emot träffa henne och Malin, men det får lov att bli snart i alla fall! Vem vet hur länge vi lever.
Nu sitter jag och lyssnar på Connie Francis - It's Time To Say Goodbye, och sådana låtar med skön 50-tals känsla. Sorgliga, men jag älskar dem. Har en riktig depp kväll, som vanligt. Jag har inte tänkt leva så länge att jag blir 40. Nej nej, inte ens i närheten så gammal kommer jag bli, jag bara känner det på mig. Min mamma är finast, hon förtjänar en mycket bättre dotter än jag någonsin skulle kunna bli i vilket fall. Förlåt mamma.

Vad ska jag ta mig till? Jag vet inte, jag bara sitter här och stirrar på ingenting i mitt kolsvarta rum. Vilket liv. Herregud. Det här är illa. Mycket illa. Jag bara gnäller, och ingen orkar lyssna. Ingen förstår. Ingen kan möjligtvis veta hur det är. Tror ni jag vill det här är eller? Nej, jag hatar det. Hatar det lika mycket som du hatar att lyssna på det.
Så många drömmar, som alla tynar bort.

Godnatt Sverige. :(



Band aid covers the bullet hole

Jag ville revoltera mot den värld jag ansåg sjuk
Jag klädde mig i trasor för jag ville sticka ut
Då tog det hus i helvete, folk undrar vem ja va
Dom peka och dom viska' fast ja hörde allt dom sa
I syfte att förmedla en helt orubblig fasad
Besvarades kritiken så med läppstift och kajal, såklart



Hat

Jag vill dö.



Missnöjd

Nu har jag precis suttit mig vid datorn. Kom hem och duschade för inte så länge sedan. Dagen började med skola och allmän seghet, som fortsatte tills lunchen. Sedan var det tid att äta pannkakor i matsalen, innan jag och Elin gick för att träffa John på stan. Bussen, som såklart nyss hade gått, var vi tvungna att stå och vänta på i 40 minuter. Bra sällskap gjorde att tiden flöt på. Sen började vi att färga Elins hår, fast det slutade med att ingen åkte hem utan fått lite färg i håret. John visade sina skills på att göra ränder i hår, innan han tyvärr var tvungen att dra hem. Men vi fortsatte färga, och som sagt fick till och med jag lite färg i håret. Det ser horribelt ut. <///3


Ska nog fixa det lite bättre imorrn. Vill även ha lite rosa. Dags att skaffa en ny t-shirt också, ska bara samla ihop lite pengar.


Livet blir aldrig som i de där rocklåtarna, där de får allting låta bättre än det är, eller hur? Nej det visste jag redan. Förväntningarna på mitt liv är små, mest att jag vill dö snart. Borde leva livet, och dö av en överdos om nåt år eller så. HAHAH DD:



I'm ugly and I don't know why

Ska få tid hos doktor på psyk. Känns roligt roligt. Tror inte de kan hjälpa mig men ok.
Idag har i alla fall varit en kort skoldag. Efteråt var det lunch, sedan gick Elin och jag för att träffa John som vi gick runt på stan med. Köpte hårfärg och saker. Trodde jag skulle börja gråta för ingenting, men klarade mig. Orkar knappt upp ur sängen varenda dag. Nu lyssnar jag på Betty Blowtorch - No Integrity. Tänkte bara vad trevligt det skulle vara om någon brydde sig.

Nu är klockan kvart över tio, och jag är ovanligt trött. Ska måla naglarna i sängen innan jag läser och troligtvis somnar. Imorgon är det onsdag och kort dag tack och lov, då folk ska samlas för att färga Elins hår. Hoppas det blir en bra dag. Känner att jag är dåligt sällskap för jag är så nedstämd jämt men jag försöker i alla fall. Längtar tills söndag då trion äntligen ska träffas igen! Ska bli spännande. Se, trots allt det här att se fram emot är jag olyckligare än nånsin. Jag vill dö. Tänker du ens "emo" så slår jag dig medvetslös med min gitarr.


Ska dö lite grann. Natti.



Introvert

Det finns en person. Jag måste säga, jag känner henne inte men jag hatar henne. Varför hatar jag henne?
Jag har funderat lite grann. Trots allt verkar hon inte så olik mig själv. Fast hennes personlighet är mer som jag önskade jag var och hon ser mycket bättre ut. Ja, väldigt bra till och med. Kanske hatar jag henne för att jag bara är avundsjuk. Hon har allt jag vill ha, nästan. Jag vill be om ursäkt till dig.

Jag vill dö. Det är det enda jag tänker på. Har varit en helt ok måndag, ändå känns det bara värre. Som att vara fast i en slags apati, där vi alla bara går runt likadant som tomma dockor. Jag kommer snart att bryta ihop. En dag så brister det, och då kommer jag falla utan stopp.

Blev ännu mera ledsen när jag läste gamla sms ifrån en vän. Förstod inte det då, men den människan betydde så mycket för mig. Men det är klart att jag ska ljuga och förstöra det. Man duger inte som man är.

Nu är klockan halv elva snart, och dags för mig att lägga mig i sängen och stirra tomt upp i taket. Sedan ska jag läsa och kanske sova. Har ingen lust att ens andas, utan vill bara gå och spy. Packa allting och dra för evigt. Bitch Alert - If You Were Mine. Farväl.



Never gonna be the same


I'm the girl who is lost in space, the girl who is disappearing always, forever fading away and receding farther and farther into the background.
Just like the Cheshire cat, someday I will suddenly leave, but the artificial warmth of my smile, that phony, clownish curve, the kind you see on miserably sad people and villains in Disney movies, will remain behind as an ironic remnant.
I am the girl you see in the photograph from some party someplace or some picnic in the park, the one who is in fact soon to be gone.
When you look at the picture again, I want to assure you, I will no longer be there. I will be erased from history, like a traitor in the Soviet Union. Because with every day that goes by, I feel myself becoming more and more invisible...


Good night.



Blå Himlen Blues

Jack Off Jill - Lovesong. Fan helvetes jävla skit. Åt helvete med det här. Var till och med hela tre dagar sedan jag lyssnade på en japansk låt. Vad hjärtlöst av mig. Men det går i perioder numera.

Imorgon är det tillbaks till skolan. Åt helvete med skolan, hatar det. Take me down to the paradise city. Känner mig som en trasdocka, som bara går och står för att jag sitter fast i trådar ovanför mig. Lossnar dem så ramlar jag ner, oförmögen att resa mig själv. When you're the boy that I want, I will be the girl that you hate.

Jag vet, jag kan inte hålla mig till ett ämne, och jag märker inte ens när jag byter. Nu känner jag för att gråta igen. Får väl krama min kudde som tröst igen. Ska försöka skriva på "Last Seat For Lovers", i en svag förhoppning att glömma verkligheten en stund. Sedan väntar "Inte Som Andra Döttrar" på att jag ska läsa klart den. Dö i sömnen. </3



23.09 - Sms

"Mamma, det blir aldrig bra. Jag har varit olycklig så länge nu."





Jag har mer problem och ärr i bakluckan än någon överhuvudtaget vet.
Hole - Violet.



Efter regn kommer... mer regn

Har inte jag lika mycket rätt som alla andra att också vara lycklig?
Det känns så tungt, och så mörkt. Jag orkar inte, bara döda mig.

Idag tänkte jag på hur det skulle vara om jag dog. Kom fram till att det finns en kort lista, med bara typ fem korta saker, som jag skulle vilja göra innan jag dör. Fem små och dumma saker. Om man verkligen försöker kan man klara dem på två veckor, sen är det bara att dö. Finns ingenting kvar. Jag hatar att leva.


Nu gråter jag. Den här låten jag lyssnar på, Bullet For My Valentine - Hearts Burst Into Fire, jävla emoskit som bara föder min sorg

Jag har mått dåligt så länge nu. Så många år, att jag glömt hur lycka känns. Läste min gamla dagbok idag och det fick mig bara att gråta mer. Olycklig sedan 2004. Det är tamejfan fem år. Fem år. Jag fattar det knappt.

Tystnad. Byter låt. Coldplay - Til Kingdom Come. Vacker låt, deras bästa enligt mig. Tyvärr blir jag mer ledsen av den...


Jisses vad jobbig jag är...



Första Maj

Idag vaknade jag tjugo i tolv, och sov hårt hela tiden innan. Det är faktiskt ovanligt för mig. Tiden rullade på och snart drog man ned på stan. Där träffade man Elin och John, och vi drog runt på stan. Inskaffade lite saker, satt i Vasaparken, gick runt, satt utanför Rudbeck och sedan hade dagen gått och det var dags för folk att ta sig hem. Men det var trevligt, som en bra start på Maj. Så kändes det i alla fall. Sen var det i alla fall dags att återvända hem för att äta grillad middag. Det var skönt att vara för sig själv och ta det lugnt. Jag måste alltid vara ensam lite grann för att tänka och sånt. Sån är jag.

Vad är det... 46 dagar kvar tills sommaren? Förhoppningarna på detta lov stiger. Får ta igen allt man missat under de tidigare. Ska man ge livet en chans kanske? You can't quit until you try. Nu ska jag tänka djupsinninga tankar innan jag sover. Hörs imorrn antar jag.



Hearts Burst Into Fire

Hallå. Valborgsmässoafton idag då (eller snart igår). Hm, hur har det varit idag då? Bra. Hoppa inte av stolen på grund av chock, men jag skämtar inte, för första gången på väldigt länge har det varit bra. Det började dåligt, för mådde så jävla illa och dåligt på morgonen att jag bara ville slå min näve i ett träd, gråta och återhämta mig. Men trots allt det, gick jag ändå. Det är jag glad för. Det här behövdes verkligen, var nära ett sammanbrott där jag skulle avlida men nu ser det lite bättre ut. Låt oss hoppas detta går bra...



För övrigt, är jag jävligt hungrig och trött just nu. Ser ut som att jag varit på festival idag. Mitt hår har blivit längre och äntligen börjar det växa ut. Gjorde t.o.m inpackning och det blev bättre efteråt. Så slitet innan. Hoppas alla har haft/har en trevlig och rolig valborg! Personligen var höjdpunkten att två personer glömt bort mig helt... :(