This thing between us is a rickety bridge of impossible crossing

Den senaste tiden har allting raserats, man kliar upp sina gamla sår, för det är lättare att blöda än att läka. Men dem har blödit så länge nu att jag inte vet hur det skall ta slut. Alltid det där onödiga hjulet, den där onödiga i gruppen, som lika gärna kunde varit död. Blandat med sådana extrema mindrevärdeskomplex att även vardagen blir lidande. Den där ensamheten som växt sedan barndomen, den där ensamheten inga sällskap i världen rår på. Att gråta hysteriskt på soffan, för att det gör så satans ont inuti. Hur kan insidan göra såpass ont när man ändå bara är fylld av tomhet. På utsidan verkar man alltid glad, och tänker att man inte är värd att märkas. Det finns dem som har det mycket värre, det finns ju dem som har mening, dem som spelar roll. Jag vill inte längre.
 
 
 
 
 
When I am dead, and over me bright April
Shakes out her rain drenched hair,
Tho you should lean above me broken hearted,
I shall not care.
For I shall have peace.
As leafey trees are peaceful
When rain bends down the bough.
And I shall be more silent and cold hearted
Than you are now.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



You've got that medicine that I need. Dope, shoot it up, straight to the heart please, I don't really wanna know what's good for me.

Better,
despite the worms talking to
the mare's hoof in the field;
better,
despite the season of young girls
dropping their blood;
better somehow
to drop myself quickly
into an old room.
Better (someone said)
not to be born
and far better
not to be born twice
at thirteen
where the boardinghouse,
each year a bedroom,
caught fire.

Dear friend,
I will have to sink with hundreds of others
on a dumbwaiter into hell.
I will be a light thing.
I will enter death
like someone's lost optical lens.
Life is half enlarged.
The fish and owls are fierce today.
Life tilts backward and forward.
Even the wasps cannot find my eyes.

Yes,
eyes that were immediate once.
Eyes that have been truly awake,
eyes that told the whole story—
poor dumb animals.
Eyes that were pierced,
little nail heads,
light blue gunshots.

And once with
a mouth like a cup,
clay colored or blood colored,
open like the breakwater
for the lost ocean
and open like the noose
for the first head.

Once upon a time
my hunger was for Jesus.
O my hunger! My hunger!
Before he grew old
he rode calmly into Jerusalem
in search of death.

This time
I certainly
do not ask for understanding
and yet I hope everyone else
will turn their heads when an unrehearsed fish jumps
on the surface of Echo Lake;
when moonlight,
its bass note turned up loud,
hurts some building in Boston,
when the truly beautiful lie together.
I think of this, surely,
and would think of it far longer
if I were not… if I were not
at that old fire.

I could admit
that I am only a coward
crying me me me
and not mention the little gnats, the moths,
forced by circumstance
to suck on the electric bulb.
But surely you know that everyone has a death,
his own death,
waiting for him.
So I will go now
without old age or disease,
wildly but accurately,
knowing my best route,
carried by that toy donkey I rode all these years,
never asking, “Where are we going?”
We were riding (if I'd only known)
to this.

Dear friend,
please do not think
that I visualize guitars playing
or my father arching his bone.
I do not even expect my mother's mouth.
I know that I have died before—
once in November, once in June.
How strange to choose June again,
so concrete with its green breasts and bellies.
Of course guitars will not play!
The snakes will certainly not notice.
New York City will not mind.
At night the bats will beat on the trees,
knowing it all,
seeing what they sensed all day.
 
- Suicide Note av Anne Sexton ♥



The door in the dark

"Man kan om man vill." Alla som säger så borde dö. Eldas upp levande instängda i metallfigurer. Jag har inga bilder att lägga upp men det är okey. Nu skall jag hålla igen med pengar lite grann. Tänkte först spendera dem på ett par nya välbehövliga skor, men nu prioriterar jag spel, böcker och smink. Bara några dagar kvar tills jag ska förbeställa kommande spel. Därefter är jag fri att äntligen beställa mer böcker. BÖÖÖCKER. Jag har aldrig gillat poesi i hela mitt liv, förens nyligen. Som en brusande vind har jag blivit mer intresserad av det. Dels tack vare Sylvia Plath och Edgar Allan Poe, som är de två mest kända som fick in mig på det spåret.
 
 
The Door in the Dark by Robert Frost

In going from room to room in the dark,
I reached out blindly to save my face,
But neglected, however lightly, to lace
My fingers and close my arms in an arc.
A slim door got in past my guard,
And hit me a blow in the head so hard
I had my native simile jarred.
So people and things don't pair any more
With what they used to pair with before.



Absolute sorrow

- 23 grader, men det var ju ganska fint ute ändå förra veckan. Solen sken faktiskt. Sög i mig d-vitamin. Eller nja, inte särskilt, men det räknas ändå. :)



You and I

Nu ska jag rita lite oki



Endless rain


1. Tanya Dziahileva, 2. Alena Shishkova, 3. Anna Selezneva,
4. Nastya Kusakini, 5. Valeria Lukyanova, 6. Nastya Kusakini



Men när vodkan gjort oss vackra, så lovar jag att rädslan aldrig mer ska bo hos dig




Coma baby

Coma baby, 
with your sick head, 
the doctors saved you
but you’re still dead



Mark Twain


Mark Twains hus må vara otroligt brackigt, men det är ändå fabulöst. Mest för att den har en innerträdgård och böcker överallt. Och för att herr.Twain skrev en hel del bra verk. :D Antar att det väger upp husets arkitektur.



The Bell Jar

Beställt den här finfina boken av Sylvia Plath. ♥ har fortfarande en växande lista med böcker jag vill läsa men eftersom jag alltid betalar extra mycket för hårdpärm (hatar hatar pocket) så tar det längre tid. Dyyyyrt. Men värt det.



And you would do anything to destroy the body that they rescued

Jag har tappat alla mina läsare, vilket är totalt förståeligt då jag inte gjort annan än gnällt och lagt upp låtar ingen ändå orkar lyssna på. Det är svårt när man inte vill någonting alls, att ens producera en frivol text beskrivande ens intetsägande dygnstimmar. Det sägs att man inte kan sakna det man aldrig haft, men jag är osäker om det stämmer. Man kan ju framför allt sakna någonting, även om det är fabulerat.
 
Jag bugar och bockar för blixtar och överexponering som maskerar min ofantligt äckliga hud, fetma och ansiktet. Jag menar jag ser ju så långt som okey ut här, vilket är långt ifrån verkliigheten och det vet vi.



Idag

Lyssnar på シンヂケイト och ser ut över det fina vädret. Det må vara sjukligt kallt, men det är ändå vackert. Särskilt när träden är frostiga och solen ligger på.
 
Jag måste snart inhandla en ny foundation. Just nu har jag Studio Sculpt av MAC, som är gelbaserad och skulle vara bättre för en torr hud. Jag upplever fortfarande att det ser delvis fläckigt ut, men min rosascea hy är ju tamejfan omöjlig. Jag hatar hatar hatar rosacea. Skulle hellre haft akne, för då finns det ändå chans att huden blir normal igen och man inte ser ut som en kokt kräfta så fort man inte har smink på sig. Det tär på den där ytliga oexisterande självkänslan.



First breath after coma...




地下鉄に無表情




Jobbigt

Jag försökte kolla på television, och 70% av all reklam handlar om viktnedgång. Jag håller på att bli galen som det är ändå, LÅT MIG FÅ EN PAUS, ETT ANDRUM. herregud.



DÖDERLEIN

Fantatisk låt med ett fantastiskt band.



S K E B O K V A R N S G A T A N

Nya foton på →skebokvarnsgatan!←



Ghosts will come and kiss our eyes

(klicka på bilden för en större version.)



When all this is over, Heaven knows I'm going nowhere

Mind Devour
 

Kamerajäveln vill inte föra över bilder uuuhuh :((((



The okay

Tips till mig själv: Sluta låt folk trampa på dig jämt jämt jämt




The man we left behind

Idag har varit en relativt okey dag. Tre lektioner, varav en av dem är en komplett ny kurs. Hör och häpna, men den verkar okey. Nu ska jag försöka göra klart analysen av ett konstverk och påbörja min biografi till engelska C. Tur att man får hitta på en massa, istället för att skriva om sitt eget liv. Jag kan med all säkerhet säga att det skulle vara tråkig läsning. I alla fall, jag är trött och vill spela.



Målningar i mörkret

Första paragrafen ur något dåligt novellkladd jag skrev.

Utrivna sidor ur gamla dagböcker, tidningar med bortklippta ansikten och gamla fimpar täckte den solkiga heltäckningsmattan i sovrummet. Tystnaden bröts utav den plastiga gula väckarklockan, som varit en gåva i barndomens år, som gav ifrån skärande ljud i någon minut innan den hastigt stannade. Hon behövde inte väckas, hon var redan vaken. Dem tomma ögonen fokuserade på den vita gamla takfläkten. Dess vingar täckta utav ett tjockt lager damm, dess knappar som nästintill formade två ögon och lampan i mitten som såg ut som en leende mun. Ett genuint oskyldigt leende, sådana som man aldrig ser i folk längre. Det är inte det att det icke finns längre, utan bara att hon vänder ryggen till och avfärdar all godhet som en väg bli utnyttjad på. Tiden kändes evig, som om ingenting spelade roll förutom den inre växande skuggan. Den var tillbaka, starkare än någonsin, beslutsam om att dra med henne ned i fallet. De vacklande drömmarna kunde inte ens göra sig påminda längre, hon var mil därifrån. De utslitna tårkanalerna kunde inte ens förmå sig att få fram något längre, det var som allt i henne var kasserat, ett absolut slut. Tomhetes murar höll henne instängd med alla dessa kretsande tankar. Hur kom det sig att ord inte kunde laga det som ord åsamkat? Hon visste att dessa tankar var fulla av blasfemi och nonsens, alla mår dåligt nu för tiden, det är nästan så att man inte kan ta det på allvar. Tapeten på väggarna hade lossnat på sina ställen, hennes naglar skärt igenom den pappersliknande massan. Minnet kunde inte förmå sig varför detta skett, eller hur livet var innan allting blev så tungt. Det var ingen som misstänkte att någonting var fel, de alla trodde att det var såhär hon ville vara. Full utav självömkan, pessimism och ilska. Hur kunde hon förklara att ibland verkade hon glad när hennes energinivå plötsligt steg, fastän hon ändå ville dö? Hon förstod det inte själv. Hon förstod inte varför hon var sådan, varför hon varken ville ha framtid eller förflutet, varför hon inte ville dö, men ändå inte leva.




Sväva iväg till evigheten




Martyrdöd - Din aura av sorg

Garanterad huvudvärk om du inte gillar skrikig musik. Jag gör det dock. FYLL MED MIG ILSKA. Jag är fan hellre arg än såhär jävla ledsen hela jävla helvetestiden. JA



Vår verkliga bur

- Ingen.



supaa kawaii desu desu desu

Inte ett av mina marsvin, men aaah, så söt den är ♥



'Cause I don't want to get over you, I don't want to get over you

Så fint, mitt hjärta blöder lite åhåhåhåh



Those are the words we all wait to hear

Jag har joggat. Om än i sådär 10 minuter för sedan höll jag på att dö, men ändå. Är bitter att jag inte varit i skolan idag, hade jag vetat att jag inte blivit sjuk så hade jag gått. Det låter som att jag stannar hemma utifall att hela tiden, men så var icke fallet. Som det guldfiskminnet jag har i ägo blev jag smått konfunderat att jag inte skrivit här på flera dagar utan att ha märkt det själv. Nu ska jag göra nail-art, gråta över olycklig kärlek och lyssna på ballader. Eller inte riktigt. Eller kanske. Eller. Eller.
Här är en fashionabel bild på Fei Fei Sun, ifrån Vogue China eller något sådant.



Mad Rush




Don't stay here

Det är ingen som läser den här skiten längre så jag vet inte ens varför jag försöker
 
 



You're a bad man

Uhuhuhu någon ge mig en ny Lonsdale harrington som INTE är solblekt som ett anal (bra jämföringar är bra...)
 
DOCK ska jag ta tummen ur röven och köpa en Harrington, visserligen ingen äkta Lonsdale, men ändååå. Dock funderar jag över vinröd eller kamouflage-mönstrad!?



Les fleurs du Mal

(Klicka här för att se fler bilder)



And I'll drown here trying to get up for some air

Sitter och läser i katalogen
Och gråter
Alla program, alla ämnen
Jag kan ingenting, vill ingenting
Har jag verkligen inga drömmar,
är det sant det som sagts om mig
 
...
 
Kolla en bok om mig. Hon är också manodepressiv, tjoho. Dock utan OCD. :((( 
 
"Vem ringer man när man inte orkar leva?
Vem ringer man när man inte vill leva? 
Jag har ingen längtan efter att dö, jag vill inte dö.
Jag längtar inte efter att dö, det är bara livet jag inte klarar av."



MORROWIND

Hahahaha :(((



Hahah

‘‘Det där är ju ingen dinosaurie, den har ju spenar.‘‘




Milky way★ミ

Jag gick upp på kullen utanför mitt hus på nyår. Och ja, jag gillar att filma korta klipp och lägga ihop dem mest orelaterade till lite djup musik ffff.



GERBERA

 kan jag inte bara få dö



NY SIDOBLOGG!

Jag vill ha kvar den här bloggen för att skriva mina tankar på, men jag vill samtidigt lägga upp mina fotografier. Jag vill göra båda men inte på samma ställe, ja, det är svårt att förklara exakt. Så därför har jag gjort en strikt fotoblogg. Följ den gärna, kommer lägga upp mina egna foton mera frekvent och liknande. Detta betyder dock inte att jag kommer skrota den här bloggen, tvärtom, denna är fortfarande min "huvudblogg" för jag måste ju få skriva av mig allt som skriks i huvudet. Så i kort form kommer jag inte vara så personlig med känslor och annat drabbel på le fotobloggen, utan jag vill bara ha en plats att lägga upp lite bilder.
(Klicka på bilden för att komma till sidobloggen)



Canon banon

skjut mig