Lyssnar på Phantom Blue - Never Too Late, och känner mig så JÄVLA uttråkad av livet att det inte är sant. Nej, de här pojkarna får nog göra mig sällskap ikväll och hoppas att det piggar upp mig lite grann... Förstår inte hur ointressant allting är, och värre blir det känns det som. Har saker planerade jag borde se fram emot, men det går inte. Det bär mig emot. Nej nej. Tänk om livet kunde vara som i en film ni vet, om man kunde ha så roligt och vara lycklig som dem är i Detroit Rock City, som jag nu ska kolla på...