Jag gillar hösten mest även om den erhåller särskilda ångestelement. Jag vet inte riktigt, men det är någonting med den svala luften och dess lukt, någonting med mörkret som växer sig starkare dag för dag, någonting med alla orange gatlyktor och att känna den kalla tomma tystnaden ute. Någonting med allt det som både ger starka känslor av nostalgi och försummelse av en svunnen tid. Jag borde egentligen gått och lagt mig för länge sedan, men desto tidigare jag sover desto snabbare kommer morgondagen, och jag undviker den. Måndag och så börjar hjulet att snurra ännu ett meningslöst varv.