Nej, jag ville aldrig vara som alla andra. Men jag ville vara som ni.
Med ett behov att samtidigt smälta in, men också sticka ut, blev jag mer förvirrad.
Nu vet jag inte längre vem jag är, eller var jag ska ta vägen.
Skola är fel för mig, de tycker jag borde gå ett mer praktiskt program - men de har rätt.
Om de har rätt, kanske ni också har det?

Allvarligt... de tycker jag borde byta program. Men jag måste verkligen tänka efter. Och för en gångs skull i mitt förbaskade liv måste jag göra ett val med bara min egen åsikt, vilja och tanke om det - utan att bry mig om någon annan. Det är mig det handlar om, det är mitt val. Vad det nu än blir. Det är därför jag saknar naturvetenskapliga ämnena, just för jag saknar det där praktiska man hade då.
Jag har förändrats, men inte alls så mycket som jag trott. Det är enbart ett skal, där jag gömmer mig utav rädsla, för att våga vara mig själv igen...



God natt.