amends
2009-02-23 | 01:28:00 |
Kategori: Allmänt tuff |
0 kommentarer
haha idag så var jag inne på min mapp där jag har alla personliga dokument (alltså bara saker jag själv skrivit allmänt). det mesta är historier som jag hittat på och påbörjat men inte avslutat :( några få är dock skolarbeten men det roliga är att läsa historierna och påminnas om hur dålig man är. jag skrev en som kallas "Förorts Liv" när jag gick i sjuan. efter 50 sidor kom jag inte på mer, så den är inte klar än. men jag läste den igen och jävlar vad dålig den är. Allting går väldigt snabbt och efter kanske sådär 15 sidor blir allting väldigt rörigt haha. för mycket idéer till en historia funkar inte D: sen är beksrivningarna av miljön så jävla dålig. fan bor man inte där de utspelas har man ju ingen aning :P trots att det är en riktig b-historia utan planering och med sämst svenska och allt så var den lite läskig vid vissa delar. här är ett utdrag så ni får se hur jag skrev i sjuan:
Fan vad sämst men okey.
Så fort Carro hade kommit in i ett gammalt hus barrikerade hon dörren efter sig. Det första hon gjorde var att låsa alla dörrar, stänga alla fönster och kolla genom huset. Det var ingen där i alla fall. Hon gick till ett fönster så att hon såg ut på grannens tomt och bredvid gatan. Hon såg alla tre springa iväg och antog att läget var under kontroll. Sedan vände hon sig om och där stod minsann en människa. Carro såg att den hade illröda ögon och tänkte springa mot andra dörren men där kom en till. De kom från alla håll och de var många. Var kom de ifrån? Carro hade ju kollat stället när hon kom och hon såg ingen eller ingenting då. Så, varför var just detta hus fullt med zombies? Och varför attackerade hundarna i dagsljus? Någon eller någonting ville hålla dem borta från det här huset. Eller så var det en ursäkt för att låta hundarna attackera i dagsljus. Carro hade inte tid att tänka på sånt när hon var omringad av zombies. Hon måste lista ut nåt. Hon vände sig om snabbt och öppnade fönstret och kastade sig ut. Hon landade på rygg på gräsmattan utanför. Hon reste sig upp och slog igen fönstret. Hon hoppade över staketet och ut på gatan igen. Hon sprang. Men sen märkte hon att gatan var tom. Hon stannade och flåsade. Hon tittade runt sig. Ingenting. Hennes tårar föll och mascaran rann. Hennes hjärta dunkade hårt och hennes tårar riktigt brände. Hon visste inte varför hon grät men, allt kändes så meningslöst. Hon började jogga tillbaka till bistron. Just då visste Carro, att de inte skulle klara sig.
Fan vad sämst men okey.
Trackback
