Jag hatar när jag inte får göra som jag själv vill. Jag blir så arg.

Människor är olika. Jag är en sån människa som vill ha mycket egen tid och sedan göra speciella saker när jag känner för det. Det måste vara en balans mellan att vara ensam och social. Jag känner att jag behöver mer tid för mig själv, det är väldigt viktigt för mig.
Jag orkar inte vara social särskilt ofta. Det är därför jag hatar msn och sms och sånt skit egentligen. Jag vill fan inte kunna bli nådd jämt, men sånt är det när man lever i 2000-talet.

Nu har jag huvudvärk och stark ångest. Jag kan inte göra det här längre. Jag vill bort. Jag är så malplacerad. Det är väl inget viktigt, tänker du, men jo för mig är det viktigt att inte känna att man inte hör hemma nånstans.

De här senaste dagarna har varit precis som innan. Fast inte riktigt lika dåliga, för jag var på bra humör. Det höll i två dagar sen mådde jag precis lika dåligt igen, usch. Nu mår jag ännu sämre. Jag vill bara ligga under mitt täcke i min ensamhet, men nej klart man inte får det.