Jag kan inte riktigt berätta om det här, eftersom jag har inte någon bästa vän. Jag har svårt att vara någons bästa vän. Om en person alltid förlitar sig till mig får jag panik, tror inte att jag är tillräckligt bra, har aldrig bra råd eller att jag inte hinner prata jämt. Jag känner genast stora krav på mig själv. Därför föredrar jag att ha någon mer person som hjälper mig stötta vännen i kris, annars klarar jag knappt det själv haha. :( 
Många gånger gillar jag min frihet på det viset, för jag känner tillräckligt med krav redan, men ibland kan det bli ensamt också. Om jag dock ska nämna någon person så lär det vara min bror, eftersom han har trots allt alltid funnits där när jag varit ledsen etc. Så jag borde inte klaga.