Jag kom att tänka på en serie jag såg på televisionen. Det handlar om en ung tjej, som går i högstadiet. Det spelar ingen roll vad hennes föräldrar gör, hon skäms över dem hela tiden. Klart man kan skämmas över vissa saker, och särskilt sig själv, men jag har svårt att förstå sådana som skäms över sina föräldrar bara för att de gör något litet, som att yttra sig. Det är då inte som att man själv kan rå för vad som än händer. Om ens vänner tycker man har konstiga föräldrar, så hur mogna vänner är det då? Förstår mig inte på det, men jag borde inte klaga, det är väl bara bra.