Det mesta av mina tankar går ut på att tänka på hur det var på den tiden då jag var yngre. Jag undrar ofta varför jag var lycklig då, och inte nu. Sedan försöker jag komma på vad som är annorlunda. Och, jag tror jag vet det nu. Men frågan är, om jag fick det jag för tillfället saknar (nej jag vill inte bli tillsammans med någon, det är något annat) skulle jag vara lycklig då? Eller skulle jag fortfarande sakna någonting? VARFÖR släpper aldrig den jävla känslan av ensamhet. Jag önskar ju att jag kände flera, och att jag också kände att jag passade in någonstans. Ja, jag vet, det låter fruktansvärt dumt och ytligt, det tycker jag med. Tyvärr kan jag inte styra mina tankar såpass mycket att jag kan hindra det. Åh vad djup man är då.
Ska försöka få igång min ps3 här uppe på egna teven nu, oki.