Jag har alltid försvarat idioter tror jag. Inte alltid kanske, men nyligen är det bara det jag minns. Inte så att de hör, utan i smyg har jag inte velat tro på att de är idioter, för innerst inne lever jag i förnekelse. Jag vet, men vill inte erkänna de. Jag tänker på det varenda gång jag lyssnar på "Idioter" av Kent. Känns som att han sjunger om mig. Jag älskar Jocke Berg's texter för övrigt, finns inte en ända dålig sådan skriven av honom.

Har varit ute och gått en sväng nyligen. Sitter nu här igen med en kopp te framför mig, och funderar över alla vettiga och ovettiga saker. Träffade på en kopparorm. Var nära att trampa på den, för först såg jag den inte. Tur jag inte gjorde det, hade varit synd om den. De är så små och rultiga hihihi :P