Förra inlägget skrev jag igår, INTE idag som det står.

Jag trodde att om jag kände samhörighet i en klass och inte var lika utanför, samt hade ny energi, så skulle det bli bättre. Men jag känner mig fortfarande missförstådd och ensam. Jag är fan knappt tonåring längre, ändå gnäller jag över obetydliga saker hela tiden. Felet kan inte lösas av någon annan, utom mig.

Fan vad skit man känner sig. Och mina älskade cashew nötter smakar äckligt.

Undra om jag kommer satsa på att uppdatera mera när vi får datorerna i skolan nästa vecka. Men då kanske det är värt få tillbaks alla gamla läsare, som jag aldrig kommenterade tillbaks. Fast om jag hade varit snygg som fan hade nog folk kollat ändå.