Folk har så bråttom. Känns som alla gifter sig, skaffar barn och jobb i 20-års åldern numera. Varför har alla så bråttom? Man är oftast inte så mogen som man tror man är, och därför inkapabel att ta beslut för någon annans skull. Men vad vet jag, Stör mig på det likväl ändå. Det finns så mycket man missar i livet. Kanske dör jag imorgon, och då är jag glad att jag inte varit någon vandrande kläckerska som förväntas av en. Jag hatar förväntningar. Dö. Äcklad av mig själv. Äcklad av allt jag gör. Förlåt. Dragit mig undan allt och alla. Fan ta det här.