Januari.
Såg på många japanska filmer, lyssnade på melankolisk musik och övervägde vad jag ville göra med livet. Var ganska deppig under lovet, men tryckte bort känslorna genom att spela en hel del Sims 3. Min dator lade av ett tag där så hade inget bättre att göra än att sitta och kamerahora med min Mac.

Februari.
Hade överdrivet mycket ögonskugga och var desperat efter kärlek eftersom jag kände mig som världens ensammaste. Lyssnade dock på mycket oi-punk och tänkte att, ja, man kanske skulle ha sådan stil. Kände att alla bara umgicks med sina äldre vänner och drog mig undan, som vanligt.

Mars.
Putade med läpparna och gjorde håret helrött igen. MIKANx360 startades officiellt och vi hade våran första photoshoot i kortärmade kläder ovanpå ett parkeringshus då det snöade. Det var kallt. Blev nykär i mitt älskade Japan och visual kei åter igen, trots min otroliga ångest över min egna vikt.

April.
Var med på radion för första gången och pratade om Tranströmer och hans dikter. Spontanklippte även hellugg och när värmen kom drog det med en hel del lekande med mina homiez. Bodde i min Lonsdale-jacka och tänkte på Ai väldigt ofta, ungefär som jag brukar. Fick reda på att vanlig depression och manodepression inte alls är samma saker, kul.


Maj.
Var med på demonstrationer på stan för första gången någonsin, efter hade den tråkigaste Valborg i historien. Gjorde håret blått, grått och grönt. Hängde på vårt fina övergivna ställe väldigt mycket, och ja, det var fint. Försökte hårt att vara så oshare kei som möjligt, men ah. På bilden under är taget på det övergivna stället, och det regnade som fan på oss.

Juni.
Grät en skvätt över gamla minnen som spökade mitt sinne, och lite över hur det slutade för oss. Men vad gör man inte. Hade mysigt och åt sushi på avslutningsdagen, och efter det gick allting bara utför. Även om mina förväntningar var noll på sommaren, lyckades jag ändå göra mig själv besviken. Umgicks såklart mycket med bror, men kände mig ändå väldigt ensam, och borde skapat lite fler minnen än jag gjorde.


Juli.
Funderade över framtiden och vad man egentligen skulle göra. Solen sken och det var ett x antal 30-gradiga dagar. Gick ifrån glad till att planera självmord.

Augusti.
Slutet av sommarlovet innebär alltid en slags känsla; både besvikelsen att man slösat bort sommaren på ingenting men också glädjen att komma tillbaks till skolan. Man är pigg och utvilad i kanske tre dagar, sedan blir man trött igen och vill ha lov. Man lurar sig själv att den här gången ska jag bli annorlunda.

September.
Började vara hemma mer och mer ifrån skolan då jag mådde allt sämre. Var i samband med det också sjuk nästan hela månaden. Fyllde 19 och hade en tråkig födelsedag. Spenderade all min lediga tid till att spela Dead Island och äta potatisgratäng.


Oktober.
Hade mer frånvaro än närvaro i skolan och började känna att livet inte var värt att leva, och ingenting förändras. Kände mig som en fånge i min kropp och i mina tankar, försökte fly genom att fokusera på serier och spel. Störde mig på att jag störde mig på alla som var lyckliga mer och mer, och tyckte att många var nere över så otroligt fåniga saker och det gjorde mig arg. För jag hade hellre haft sådana problem än problem med mig själv.


November och december är inte värda att nämnas direkt. Känns bara inte värt. Nu i efterhand ser jag att 2011 har varit ganska kasst, inte för att jag förväntade mig annat. Men jal, jag måste nog ändra någonting om 2012 ska bli det minsta bättre.