Haft en riktigt hemsk dag. Känns det ens värt att blogga om det? Nej egentligen inte. Ska nog ta och skriva ned alla mina riktiga tankar i en liten mystisk bok, där kan man vara helt ärlig. Finns alltid vissa saker man inte kan ta med någon alls, och ja, känner mig så jävla ensam. Är det rättvist? Finns nog människor som är mer ensamma än jag, men det känns lika tungt ändå. Det värsta är att även när man är med folk känner man sig lika jävla ensam innerst inne. Desto mer människor, desto mer försvinner man. Har varit så länge, och det blir ej bättre. Trött på mig själv. Vill inte gå till skolan. Alla småsaker gör ont, och ingen verkar förstå, att ett leende inte gör allting okey.
Bry er inte, det är ingen idé.