Jag har inte uttryckt mig verbalt här på flera dagar. Jag förstår att detta anses onormalt, då jag ständigt hittar nya saker att gnälla över. Jag har varit yr och för snurrig för att stå upp, men har nu vilat åtskilliga timmar. Ackompanjerat av diverse isländsk musik. Varför just isländsk är ett mysterium även för mig själv, och antagligen ledde små vägar in mig på motorvägen. Så otroligt mörk och poetisk. Nej, vadå ironi. Dock så skall jag medge att jag har lite lust att rita. Vilket jag aldrig har. Nästan. Det var i alla fall emot ett halvår sedan sist jag verkligen ville det. Förvånande nog då man går estetiska linjen.