Jag vet inte riktigt vad det varit med mig idag. Så på eftermiddagen har allt varit konstigt... Jag glömde min mobil hemma på morgonen, och min plånbok låg i en annan väska. Okey, tänkte jag, jag tar bara bussen till bror så är allt okey. Sedan när jag ska gå på bussen, efter behövt vänta på tre bussar så var dem alla fulla, så är såklart resorna på mitt kort slut. Ändå var jag lite lugn, för jag tänkte, min mor jobbar ju i närheten. Inte alls långt att gå, kanske tio minuter, max en kvart. Så jag börjar vandra dit. Efter uppförsbackar och upprörda språng så har jag kommit halvvägs, då inser jag. Att just idag, ja det är sant, så jobbar hon på det andra stället på andra sidan stan. Hur stor är sannolikheten för allt detta!? Känns som taget ur någon dålig överdriven serie. Tom på idéer vandrar jag tillbaks till skolan, för att nyttja deras internet. Hade dock ingen aning om vad tiden var heller. Tur att domkyrkan med sin klocka finns, haha. På vägen tillbaks till skolan får jag en idé att jag kan gå in på datorn och chaaaatta med min bror. Men så sov han. Jag fick lite panik faktiskt, och det började luta mot att jag måste gå hem ändå. Men lite tur i all otur vaknar min fiiina bror och räddar mig, ihihi. Så han fick ringa mor och säga åt henne att komma och hämta moi. Det händer att jag glömmer materialistiska saker då och då, men jag skulle inte säga att jag är slarvig med saker jag bryr mig om, så den här dagen har varit full av otur och förvåning. I stundens hetta var jag bara väldigt arg, men nu ser jag tillbaks och skrattar åt det.