Marauding drops gazing over cracked pavements.
Ascending darkness effortlessly remains untouched.
The scent of reminiscence wobbling into my mind,
when asphalt kissing rain on a burning summers day.

Sheltered underneath a swiftly mended wing,
rays of eternity gently lands on naked skin.
The world outside is burning,
but you,
you are saved now.

(Hej jag har börjat skriva dålig poesi nu också hahah. Vill även påpeka att jag är dålig n00b, tog en evighet att komma på rätt formuleringar och ordval som kändes korrekta och även är det bara två korta verser.)