Pseudo-recensioner.
2013-03-08 | 23:21:02 |
Kategori: Television Tomo |
0 kommentarer
The Impossible (2012)
En spansk producerad film, fastän huvudkaraktärerna talar alla engelska. Historien revolverar runt tsunamin i Thailand, då de skall porträttera en turistfamilj som skall fira julen där då de drabbas utav vågen. Den är också den första film att ta tag i det här ämnet. Det är ingen Hollywood-produktion, men kunde lika gärna vara såpass blank som den är. Den börjar med att poängtera att den egentligen är baserad på en äkta berättelse, vilket är det enda folk bryr sig om numera. Familjen framställs ha ett perfekt liv där alla kommer enastående bra överens med varandra, sådär lagom pretentiöst. Det finns några element som stör mig. Det tar cirka en timme in i filmen innan man får se en thailändare, sjukhusmiljön är alldeles för lugn (vid en sådan förödelse hamnar nog alla i ännu värre panik), den är extremt förutsägbar (och något rasistisk? Vet ej om det var medvetet för att få en bredare publik i England och USA exempelvis) och den väcker inga känslor. Hörde en recension om denna på televisionen och han sade själv att många började snyfta av den i biosalonger och skådespelarinsatsen av barnet Lucas var enastående. Håller ej med på någon av punkterna. Det som gjorde mig mest berörd var det faktumet att en del thailändska statister var faktiska överlevare av den riktiga tsunamin. Jag tror nog säkerligen de försökte göra en bra rörande film och vissa skulle säkert uppskatta den, men jag gjorde inte det alls. Dock har jag i alla fall sett den nu.
Citadel (2012)
En irländsk film där vi möter Tommy, som fått stark agorafobi efter hans fru mördades av några småungdomar. Han börjar förföljas av zombieliknande barn, och dem vill ta hans dotter. Jag tycker skådespelarinsatserna var bra, särskilt av huvudkaraktären, han porträtterar torgskräck/panikångest bra. Vad jag inte gillar dock, är att den här filmen målar upp en negativ bild emot höghus. Det finns en underliggande tanke att det är höghusets fel att området blivit korrumperat utav slum, sopor och kriminalitet. Dessa höghus var även planerade för demolition när denna film spelades in (troligtvis därför de var just där), så filmskaparna kunde smutsa ned området ordentligt utan att det gjorde något. Det är inte en dålig film i sig dock, det är ju detta som nämnt innan, som är ett störande moment. Hade det ej varit så hade jag nog gillat filmen mycket. Karaktärerna är inte så många, men man lyckas ändå få ett någorlunda grepp på huvudkaraktären och det är lovande. Jag måste även påpeka att jag verkligen tilltalas av framsidan och hur den är redigerad på, finfint. Tummen upp.
Tower Block (2012)
Brittish thriller även denna rörande ett höghus. När jag såg öppningsscenen kom det upp en bit text, och även denna (som tidigare film) hade en negativ ton emot höghusen. Förklarade att höghusen var en fortplantningsgrund för våld, kriminalitet och droger. Vilket är totalt absurt, en byggnad skapar inte våld. En byggnad skapar inte fattigdom. En byggnad skapar inte droger. (För att lägga in så rivs en hel del höghus i England tillfället eftersom de anses infesterade utav de fattiga; som nu körs bort för att göra plats för lyxiga nybyggen. Vad de inte verkar förstå är att fattigdom kommer inte utav en byggnad, och kommer heller inte att försvinna på grund av att de river denna.) Okey, det går sådär att hålla sig till ämnet. Förutom de tre första minuterna, eller kanske mindre, som består av ett intro, där höghuset ser så smutsigt ut som möjligt och fokus på våld, så tog den här en positiv vändning. Det dök inte upp mer tydligt tjat om hur dåligt det är med höghus, vilket var en lättnad. Historien handlar om att en dag kommer det en krypskytt och skjuter folk i huset genom fönstren, och dessa ska då försöka överleva och ta sig ut. En viss solidaritet uppstår mellan de överlevande och den var mer oförutsägbar än trott. Kanske för att Brittiska filmer är bättre än Amerikanska? Ja. Det finns vissa missar i logiken med krypskytten dock, men tänker inte gå in i detalj för mycket på honom. OCH JACK O'CONNELL. Han är fabulös i sin roll, som vanligt. Han är exceptionellt bra på att vara fjortisligist, därför han får en massa sådana roller (dock ej endast). I alla fall tycke jag faktiskt om filmen. Jag kommer nog definitivt se om den i framtiden.
Brittish thriller även denna rörande ett höghus. När jag såg öppningsscenen kom det upp en bit text, och även denna (som tidigare film) hade en negativ ton emot höghusen. Förklarade att höghusen var en fortplantningsgrund för våld, kriminalitet och droger. Vilket är totalt absurt, en byggnad skapar inte våld. En byggnad skapar inte fattigdom. En byggnad skapar inte droger. (För att lägga in så rivs en hel del höghus i England tillfället eftersom de anses infesterade utav de fattiga; som nu körs bort för att göra plats för lyxiga nybyggen. Vad de inte verkar förstå är att fattigdom kommer inte utav en byggnad, och kommer heller inte att försvinna på grund av att de river denna.) Okey, det går sådär att hålla sig till ämnet. Förutom de tre första minuterna, eller kanske mindre, som består av ett intro, där höghuset ser så smutsigt ut som möjligt och fokus på våld, så tog den här en positiv vändning. Det dök inte upp mer tydligt tjat om hur dåligt det är med höghus, vilket var en lättnad. Historien handlar om att en dag kommer det en krypskytt och skjuter folk i huset genom fönstren, och dessa ska då försöka överleva och ta sig ut. En viss solidaritet uppstår mellan de överlevande och den var mer oförutsägbar än trott. Kanske för att Brittiska filmer är bättre än Amerikanska? Ja. Det finns vissa missar i logiken med krypskytten dock, men tänker inte gå in i detalj för mycket på honom. OCH JACK O'CONNELL. Han är fabulös i sin roll, som vanligt. Han är exceptionellt bra på att vara fjortisligist, därför han får en massa sådana roller (dock ej endast). I alla fall tycke jag faktiskt om filmen. Jag kommer nog definitivt se om den i framtiden.
Och ja, kära barn, det här var de tre filmerna jag tänkte rabbla om just nu. Återkommer senare med tonvis onödig text om mer filmer som ingen någonsin kommer läsa, bara för att jag vill. :)
Kommentarer
Trackback
