Det är dags att acceptera misslyckande som ens kompanjon.

Sammanfattar dagen i lite bilder eftersom ord inte kan förklara en känsla som inte längre finns. Vandrat omkring i den hastigt anlända sommarvärmen och inte kunnat se på grund av ljus och inga solglasögon. Tagit somriga hoppbilder och ätit glass med gubbarna, samt varit på konstmuséet. Men de bilderna kommer någon annan dag.

 

Fick reda på att jag inte kommit in på konstskolan och när jag hörde det var jag fortfarande lugn om än litet letargisk, men inte längre. Eftersom jag inte kan ta motgångar så verkar en hel drös med piller att slå ut ens system som en bättre idé än att försöka mer. Jag är så trött på att försöka. Hade jag fått veta varför hade det känts bättre, nu känns det bara som ett bevis på att man visst är värdelös och andra tycker det med. Ja jag är töntig och nej jag kan inte hantera saker. Kanske blir nya Hitler ändå. Fast det slår slint och alla dör istället för segregation. Vore ju ganska bra ändå, människor är onödiga (inklusive mig själv så klart).

 

Osynliga handikapp är ifrån min synvinkel värre än de synliga på vissa delar. Dock har jag ju inget synligt så jag har ju knappast en objektiv syn. Om jag vore rullstolsbunden så är kommentarer jag fått likgiltiga med att folk skulle säga "nej det är inget fel på dig, du kan visst gå". Det som gör mest ont är nog att se andra klara av saker man själv inte gör. Går inte riktigt att förklara. Total alienation.

Jag sökte till konstfack förra året, trots att jag var helt inställd på att inte komma in med tanke på att det finns de som söker som utbildat sig eller rent av är verksamma konstnärer, blev jag helt förkrossad över att se att jag blivit struken XD jag började spinna vidare med: undra vad de tänkte när de kollade på min inlämning, undra om den var sämst, de kanske rent av himlade med ögonen och undrade varför jag ens försökt. Jag tappade all kreativitet, jag tyckte när jag satt med inlämningen att den var riktigt bra, nu vågar jag inte visa någon av teckningarna för någon. MEN, så gick jag in på konstfacks hemsida för att kolla vad utgångsstudenterna hade gjort, och då....då vart jag rasande XD visa saker såg ut som nåt en 10-åring hade gjort, och så fick jag inte ens en kö plats! XD så fick jag idén att jag ska försöka göra ett antal bilder med ett specifikt tema (jag har fortfarande inte bestämt mig), och så ska jag marschera ner till mitt lokala bibliotek och presentera min bilder och be dem ställa ut dem! (detta när jag såklart blivit klar och arbetat upp mitt självförtroende, vilket förmodligen kommer ta tid XD) Ibland kanske skola inte är den bästa vägen? Även om den skulle underlätta...