Hur kan jag säga om din röst är vacker.

Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv

och trasar sönder mig och spränger mig.

 

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.

Det bara skakar mig att de är dina,

så att för mig finns ingen sömn och vila,

tills de är mina.

 

Jag vet det, för alla säger det: din tid är kort

Jag kan inte föreställa mig, att du går bort.

Det finns ingen värld att leva i, där du inte bor.

Min tanke förnekar undret. Men hjärtat tror.