No one is ever ever going to want me

2014-02-08 | 20:52:54 | Kategori: Allmänt tuff | 0 kommentarer
Fy fan ångesten. Känns som att någon stampar på mitt bröst, vrider sina händer och kväver mina lungor. Som att man kippar efter luft men sjunkare djupare, som att bröstkorgen sluts och trycks samman och allting spricker. Distraherar mig tillfälligt med spel men snart kommer ångesten, ensamheten och självhatet tillbaks och eftersom man vet om hur äcklig man är vet man att alla andra också vet. Det är försent och jag tror inte jag klarar av det här
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0