Ja. Allting är ens eget fel, praktiskt taget. Allt handlar om börjar. Det är ungefär samma sak med alkoholism och liknande, man börjar och sedan fortsätter man, utan att tänka på konsekvenserna. Om man inte blir tvingad att göra någonting, så räknas det ju som en egens fel.
Eller ja, sådana fördomar att lätt att generalisera med, utan att veta hela historien.

Min familj sade att jag var väldigt smal fram tills jag blev tre år. Anledningen är att jag smakade cola. Alla andra gjorde det, så jag ville också såklart. Jag drack cola ur nappflaskan, till och med. Tror det kan vara därför jag inte påverkas så mycket koffeinet av ett glas cola eller kaffe idag, då andra blir väldigt alerta av det.
När jag började med colan, var det nästan det enda jag drack. Det blev lite mjölk till maten, men så fort jag var törstig så var det fram med colan igen. Jag skyller inte på någon annan än mig själv för det, även om jag endast var tre i början och säkerligen saknade vettiga instinkter, men jag hade all möjlighet att bryta vanan som jag blev äldre.

Men det är inte förens för tre år sedan jag insåg att det var onyttigt fortsätta på det viset. Jag är inget hälsofreak alls, och jag vill gärna inte erkänna att jag skulle behöva röra på mig mycket mer och sluta med läsk. I grund och botten har det beslutet ingenting med min hälsa att göra, utan endast att jag är bedrövligt missnöjd med min kropp och utseende.

Många smalare människor brukar ofta prata om tjocka, som att de förtjänar det. Sen när är människor så rädda för lite fett egentligen? Det är inte skadligt, om inte i för stora mängder så klart.