Jag är nog en liten bitter tant inombords ändå. Kommit på mig själv med det senaste tiden. Häromdagen avnjöt jag en tripp till Bäckby, för att syndigt fynda billiga koppar där jag kan få plats med en riklig mängd te på morgonen. Jag stod och kollade noggrant igenom utbudet av koppar, innan jag också kollade på vaser. Tankarna spred sig som en infektion över vad som var bra pris och att det alltid kan vara bra att ha. Då och då korsas även min väg av diverse orespektabla ungdomar, som på ett eller annat sätt gör någonting idiotisk eller allmänt störande, som jag självklart måste svära över i min bitterhet. Inga fester hos mina grannar, jag skall ändå avnjuta månens sken med min kopp te i ro. Barn som leker överdrivet högljutt eller försöker att inleda någon slags konversation om någonting infantilt är också att spotta över axeln. Sedan finns det ju sådana 16-åringar som är så kallat lill-gamla. Alltså, är dem inte mognare än andra trots att dem själva tror det. Det är ingenting positivt att bete sig "vuxet". Det finns nog ingen människa som anser det. Bara för att man är vuxen behöver man inte bete sig vuxet på ett sådant sätt. Som om inte allt detta gnäll om saker i allmänhet bevisar min bitterhet ytterligare, så vet jag inte vad.

 

Jag har blivit en bitter ensam tant. Tanter är aggressiva. Jag borde inte skriva inlägg på natten. I alla fall så märks det en obeskrivligt stor skillnad sedan jag bara var 18. Mycket har hänt och jag har förändrats en hel del. Det är inte så kul att fylla 20. Jag oroar mig bara över sjukdomar, rynkor och så vill jag inte bli paralyserad av psoriasis artriten. :( meeen när man är 20 kan man bara gå och köpa en Kosenkorva och dricka bort all oro. hahahha.

 

brb skriva en fanfiction om Ai, eftersom jag är ohälsosamt besatt av honom.