Känner du doften av sommaren därutanför? Ångesten sveper tag i en, får huvudet att snurra och bröstet blir tungt att andas med. Huvudet skriker nej, nej och åter nej. Snart inser man att man inte orkar göra det här längre, att det är snart är meningslöst att försöka. Att man inte vill. För jag kan sluta när jag vill. Kan och vågar är två olika saker. Jag vill bara få frid. Den frid som ges genom att inte finnas till. Trots alla skratt finns det alltid i bakhuvudet. Så trött på allt. Så trött på den här staden. På det här landet. På den här världen. På allt allt allt.