Och jag låtsas, jag låtsas, precis som vi alla gör varje dag

2012-10-14 | 01:22:00 | Kategori: Djuping | 0 kommentarer
Psykiska tankar övergår till fysisk smärta. Kent - 747. Och jag skulle aldrig göra det igen, det var ju inte min grej trots allt, men vissa saker är svåra att avvika ifrån. Vad är livsvilja och vad är frihet, om inte tomma ord vi intalar oss själva för att tro att vi har ett val. Ingenting är förutbestämt, men det betyder inte att du har en chans. Övergången mellan tonåring och vuxen är mer diffus än man kan tro, och det märks kanske minst av allt på den psykiska styrkan. Allt är ett stort hav av nonsens, men ingen behöver egentligen förstå, men om du är villig att lyssna, så älskar jag nog dig ändå. Inget kommer att förändras på en natt, eller ens en månad, bara i döden finns riktig frihet. Men hur kan man glorifiera någonting så hemskt; något så skrämmande och oundvikligt? Liksom livet är det hemskt och smärtsamt. Allting är smärtsamt, allting gör ont. Är dem lyckliga stunderna värda all oro, all ångest, all rädsla. Jag är rädd. Och jag är ensam, men kanske så är det så jag vill vara, för det är så mycket lättare att sitta och drömma om det där perfekta istället för att nöja sig; för ja, så hemskt är det väl inte. Var går gränsen mellan ensamvarg och bara ensam, jag är ute i den tjocka dimman. Vill jag; vill jag inte! Laleh - Some die young. They say that the world was built for two, only worth living if somebody is loving you.
 
Nu ska jag sluta tala i gåtor för att verka mörk och poetisk och återgå till min egna misär. Puss.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0