Brokiga tankar som går runt i en ändlös cirkel, men vad fan kommer jag fram till? Ingenting. Så innerligt trött på mig själv, men ytliga förändringar synes opåkallade sålänge jag lider av obeslutsamhet. Ena veckan är jag målinriktad åt ena hållet, den andra veckan är det motsatt. Jag ska spara ut mitt hår. Jag ska klippa av det. Jag ska bli visual kei-ig. Jag ska köpa Sex Pot Revenge kläder och matcha fler Japanska stilar ihop. Jag ska bli goth igen, den gotiska arkitekturen och musiken har ju alltid varit mig tilltalande. Jag ska nog bli Gothic Lolita istället. Alla idéer rinner ut i sanden innan jag hinner fullfölja dem. Men ack, jag kan beakta ett mönster. - Jag hade köpt Gothic Lolita kläder om jag inte varit fet. - Jag hade köpt Sex Pot Revenge kläder om jag inte varit fet. - Jag är inte en av de smala som säger att jag är fet och behöver banta, jag gör det heller inte för att fiska komplimanger och motsägelser mot detta, utan det är ren och skär fakta. Fråga mister BMI, han vet och han tror mig. Men det är okey, för jag tänker inte alltid vara det. Bestämt. Jag klipper mig inte för att ångerfullheten är styrande. När jag var yngre gick jag till frisören, drog fram en bild bara utanför dörren och klippte impulsivt av mitt långa hår. Jag var ganska missnöjd och detta erinrar sig varje gång jag drar en tanke om att klippa håret. Håret just nu är en ständig sång av fett och livlöshet. Men om man aldrig prövar får man aldrig veta. Jag är så trött på att inte veta någonting. Åtminstone kunde man ha en bestämmelse stilmässigt. ugh.
Jag avskyr mitt ansikte. Det är osymmetriskt med alldeles för hängande ögonlock, för låga ögonbryn, för bred och rund näsa, för stor utstickande haka och för små läppar. Jag har aldrig gillat mina ögonlock särskilt, önskar jag kunde avlägsna en bit skinn så att de ej skulle hänga, utan vara jämna. Jag gillar saker som är jämna. Symmetri. Men det som mest gör att jag vill uppkasta när jag råkar skymma mig i spegeln är definitivt min hud. Jävla rosacea helvete. Andra bryr sig säkerligen inte, men satan vad jag hatar det. Får fula små kvisslor och utslag hela tiden i samband med en konstant rodnad, och inte bara det, den blir värre utav vissa drycker och maträtter! Även sol. Jag hatar den så jävla mycket. Därför gör det mig arg när andra gnäller på sin hy, som det oftast inte är något fel på alls. De delar någ inte samma åsikt som mig, men jag ser det. Med smink. Utan smink. Kvinna. Man. Däremellan. Jämn. Blek. Mörk. INTE RÖD. Inte rosa. Grisar är underbara djur, men antingen skall man vara en gris helt eller bara jämnt blek.
Jag ber om ursäkt hur extremt ytlig denna text blev, och det verkar tillsynnes som att jag endast värderar utseende, men så är inte fallet. Antar är jag bara är självcentrerad på mitt utseende, därav kan vi anmärka hur många Jag som nämns i texten, emot hur många Du. Huruvida detta var en total upprepning på äldre inlägg är jag helt säker på, gnäller om samma skit om och om igen.
