Gråtoner

2014-08-31 | 14:33:24 | Kategori: Djuping | 0 kommentarer
Det som brukade vara simpelt blir alltid så komplicerat. Först var ingenting så seriöst och nu kommer inga överens längre. Jag kan känna hur min samtid faller samman runt omkring. Det eviga tomrummet på insidan som aldrig någonsin försvinner. Jag kvävs av mina egna händer.
 
Det finns ingen man bryr sig så mycket om som man inte blir så sårad av. Fan alltså. Jag kan inte göra det här.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0