Mina ögon svider så otroligt mycket att jag knappt kan titta. Men jag kan inte få det att sluta. Vad jag än tänker på så hjälper inget, det blir inte bättre. Jag har så ont i huvudet.
Ingen energi, ingen vilja. Jag vill bara ligga i min säng och göra ingenting, och det börjar bli vad jag gör under dagarna mer och mer...

Vad är det med mig?

Jag är sjuk verkar det som, men jag vet inte vad det är...

...Men tyvärr finns här inget att ge. Jag vill åka till Tove och Göteborg, men får se när det blir av. D: Mina föräldrar har ju redan gått med på det så dem skulle bara våga säga annat. ._.

Har senaste tiden kollat på världens underbaraste serie "Stolthet och Fördom". Alltså då menar jag serien ifrån... 1995 (tror jag) och inte de nya filmerna. Faktiskt så är den äldsta versionen så underbar att ingen ny-version kan slå den. Även "Northhanger Abbey" är en helt underbar film. Man blir lite ledsen i ögat när de är slut, för de är så fina. "Förnuft och Känsla" var den jag växte upp med, och har alltid älskat den, och nu har jag äntligen skaffat den på dvd. Dessutom en till så kallad "tjej" film, Titanic. Men den har jag alltid älskat likaså. Jag tycker om när filmer utspelar sig runt 1700-1800 talet då man hade historiens absolut finaste kläder.

Om jag ändå inte var så fet och äcklig så jag skulle kunna ha älskade Moi Meme Moitie, Mary Magdalene, Victorian Maiden och sådana kläder. <3 Dyrt men absolut underbart och det skulle vara värt det.

Min far är så trevlig. Vi bråkade igen och då erkände han i alla fall att han skäms att synas med mig. Tack för det. Värmer verkligen att höra sånt. Då blev jag arg som fan och skrek att han säkert ville att jag skulle dö, men det hade jag ingenting emot. (haha, sämst. Det bästa jag kom på.) Han undrade vad det var med mig. Inget svar.

Nu vill jag inte prata mer om mig själv, för naturligt som det alltid är, så har man ingen större lust att leva. Själva existensen i sig är smärtsam samt dessa okontrollerbara tankar och känslan av att inte orka är det likaså.

Nu är min säng full med smutstvätt. Var hur länge sedan som helst jag bar ned det, så dags att göra det nu, för har inga rena kläder kvar. Sen ligger andra hälften av kläderna i min blåa låda som jag måste lägga in i garderoben nån gång. Men nu när min far sade att mitt rum såg fördjävligt ut så har jag ingen lust att göra det längre. Jag kan aldrig göra något han ber mig om, på grund av sätter han ber mig det på. Jag visar att jag inte tänker låta mig påverkas av hans försök till att få mitt rum se ut som nån jävla pedant typ bor därinne. För det gör det inte. Det är nånting med mig, jag kan bara inte göra nåt han säger.

Är det hat? Avsky? Vad är det?

Du bryr dig bara om mig för din egen skull, för det är den enda vinkeln du kan se saker ur. Sluta med de blasfemiska lögnerna och motsägelserna.

Jag har slutats att förvånats över människans enfaldiga instinkter. Vi kan aldrig riktigt sätta oss i någon annans situation, om vi icke upplevt samma sak, och vi kan heller aldrig riktigt förstå. Även om man varit i liknande situationer är det ändå svårt att förstå, för varje individ tänker på olika sätt.

Vi är alla så korkade egentligen.

Fan då. Det är för smärtsamt att dränka sig själv.

Inte uppdaterat på ett tag. Fortfarande dator problem. Idag har jag bara varit nere på stan, trots att jag är så fattig. Även årets första bad i Mälaren har tagit plats idag, även om klockan var runt halv nio på kvällen men det var bara mysigt. Solen var låg och var precis ovanför vattnet, det såg verkligen vackert ut. Dagen gick väldigt snabbt faktiskt och nu är det midnatt. Har lite lust att krypa ned i sängen och läsa i min nya Cure som kom med posten idag. Och Versailles var på framsidan!<3 Underbart.

Idag var ju också första dagen av Power Meet! Det brukar vara dem tre roligaste dagarna om året i den här hålan. Såg lite bilar som åkte runt, men ska nog till Johannesberg öhm, på lördag tror jag det var. Imorrn vet jag inte än.

Jag hatar den här värmen och solen. Jag gillar bara sommaren för att jag slipper den jävla skolan. Nej nej nej, jag vill bara dränka mig själv när jag tänker på att halva lovet redan gått. Aldrig någonsin har jag haft såhär stor ångest för att gå tillbaks till skolan. Ett år hade jag klarat, men fan jag pallar inte två jävla skit år till. Skoltrött. Trött på samma saker om och om igen.

Men mest av allt hatar jag mig själv. Ja, jag hatar hur jag ser ut men ännu värre så fullkomligt avskyr jag min personlighet och mitt sätt att tänka. Men jag orkar inte ändra på mig så jag har väl redan gett upp på den fronten. Det jag har börjat tänka på HELA tiden är Ledare och Följare. Och det är så jävla jobbigt, jag vill bara att det ska sluta. Jag vet inte ens vad jag har gjort på riktigt och vad jag har drömt, så jävla förvirrad är jag.

Få det att sluta, snälla. Jag vill inte höra på det längre.

Bra, nu särskriver jag och byter ämne utan att avsluta det jag pratade om innan. Helt omöjligt att förstå vad fan jag snackar om.