Idag är det ungefär ett evigt regn. Jag som ville gå ut och dricka vin på en stubbe i skogen och hata allt. Hej, Saran, 14 år och xxrebellxx. Lyssnar på fina Cockney Rejects, och är sugen på att se skottska rullen Non-Educated Delinquents aka. NEDS. Får väl ta och göra det istället. Jag måste köpa en ny Harrington-jacka. Spyr på hur fult solblekt min har blivit överallt... Måste köpa en ny svart ifrån Lonsdale. Det måste vara Lonsdale. Sedan en vinröd, men där behöver det inte vara märke. Jag har alltid velat ha vinröda Dr.Martens dessutom, menmen. Jag gillar vinrött... Passar bättre till svart hår dock...

 

Lyssnar på underbara Charta 77 och reminiscerar över en svunnen tid. Välkommen värld du aldrig sett. Jag ger nog fan upp om all jävla skit. Är det någon, som bara för en sekund, ens tänkt på allting jag har tvingats ge upp i mitt liv? Är det någon som sett det ur min syn, tänkt på allt jävla ansvar som redan finns och kommer? Är det någon som förstått? Nej. Kommer aldrig ske. Förlåt men jag har också rätt att bli upprörd ibland.

Imorse när jag skulle sova lät det som något läskigt djur var döende utanför. Jag vet inte var det var. Säkert en katt som försöker trixa med mig. Inte första gången det är konstiga djur här dock... Förut gick det läskiga kor mitt i skogen. Mina föräldrar har upptäckt FaceTime på telefonen dessutom... Så sjukt fult det är, hahahah. Kul. Nu ska jag dricka kaffe, vara gotisk och lyssna på Tchaikovsky.

Den understa bilden är så dåligt photoshoppad!? Konstigt... ser i alla fall fram emot säsong 2.

Sluta anta. Vill vemodigt bort bort bort. Inte som att någon ger blanka fan i det heller. Nu lämnar jag mobilen och datorn och går ut i skogen. Åh.

Typ "hej-jag-laddar-upp-en-ny-bild-men-är-dum-och-blurrar-den". Varföööör. Vill inte vänta. Dummis. 

Myyyyys.

En bild ifrån en tidig augusti-förmiddag.

 

Planerar fortfarande en resa... Om jag håller tankarna på det kanske jag undviker att ta livet av mig. Varit ovanligt nere dem senaste två veckorna. Hur kan man bli deprimerad när man äter anti-depp? Eller så har jag bara insett hurdan världen egentligen är... Resignationen sprider sig som ett gift i kroppen.

 

Min resa skulle bestå av att åka upp till Stockholm, ta båten till Finland, ta tåget till Ryssland som kanske tar två dagar eller så, sedan hoppa på den transsibiriska järnvägen (som jag alltid tjatar om) och åka vidare till Kina. Jag gillar Kina. Jag skulle vilja kunna kinesiska, men det är så obehagligt svårt att jag ger upp bara tanken. Jag skulle vilja kunna koreanska också, bara för att. Dock har dem fult skrivsätt. Inte lika flytande och vackert som japanska. I alla fall, efter hängt i Kina ett tag, har jag troligtvis redan haft världens resa, då jag når det absoluta målet, Japooon. Då börjar det roliga. Att spendera alla pengar på hela kontot (som inte finns än) på att åka tåg över stora delar av Japan. Skoj. Först hänga i Tokyo. Sedan min framtida hemstad Nagoya, där jag ska hälsa på min fina man, såklart. Helst en massa. Helst tränga mig på och bo i hans trädgård, men ja, vi får se hur det blir med det... Efter gjort mig bekant med Nagoya kanske jag har en bättre syn om jag vill bo där eller inte. Vill även åka till Sapporo! etc etc.

 

Sådant här tänker jag, och blir självmordsbenägen när jag inser att ingenting jag vill någonsin kommer hända och jag är för feg för att göra något åt det. Hatar mig själv.

Det finns en text av Kent, "Jag är livrädd för att leva, men jag är dödsrädd för att dö", och jag har insett att detta är en totalt akurat beskrivning av hur jag ser på livet.

Dricker te och är så opepp på livet att det är skrämmande. Dölja. Skratta. Låtsas. Man kanske skulle skita i allt och sätta sig i skogen. 9GOATS BLACK OUT - nude. Fin låt.

 

Påminn mig att aldrig mer läsa om sjukdomar. Helt plötsligt har jag allting... :( dock hoppas jag att det faktiskt är något fel, och att det går att bota. Om allt bara är ett psykosomatiskt symptom gör det allting mycket svårare. Hur slåss man mot sitt eget huvud? Och vad är meningen. Döden är otrevlig, men det är livet med.

Lyssnar på DEATHGAZE - goodbye my earth och grinar som en gnu. Hur patetisk och självömkande får man bli, jag äcklar mig själv.

bejbi <3

Idag är det onsdag. Jag är trött som ett as. :(

Obenägen att studera. Redan trött, hahah... Dock kommer nog vårat projektarbete att bli grymt. :3

Jag tror det är inpackning kvar i mitt hår. Kändes som allt var borta och man vill inte spola bort allt, då försvinner färgen... Men nu är allt helt stelt haha. ;_;

Jag gillar mina marsvin okey. Dem viskar hemlisar, jag vet det. Jag tror jag ska sova, trött. Syns om några hundra år.

Tror jag ska överföra min hjärna i Hazukis kropp (det svåra är att hålla hjärnan ifrån att dö under processen) så att jag blir en manlig man. fffff varför föddes jag, och varför just till en tjej. brb självhat. gråta. Ingen tar mig seriöst, inte för att det hade gjort någon skillnad.

Äter tranbär. Första dagen i skolan är över. Information och imorgon är det meeer information. Men ändå. Så blev det lite kaffe på det. Mitt hår och smink är fult idag. Känner mig som en rutten padda. Men jag har andra saker att vara mer orolig över. Lite viktigare. Som att uppfinna en tidsmodul. Där man kan stanna tiden utan att få existensen att utebli.

Kan min lugg bara växa ut helt någon gång. Går inte att göra någonting med den som den ser ut nu :( fula ögonbryn. Men jag orkar inte fylla i dem tjockt heller, det tar sådan tid och blir inte bra så ofta. gaaah.

Vissa saker är abnormt otrevliga. Sluta ljug, det är enerverande.

Nu ska jag färga håret i en oväntad färg jag inte har någon aning om hur den ser ut. Men ja, vitt hår, tack för den här tiden. Vi har haft det ganska bra, och jag trodde jag skulle trivas mycket sämre än vad jag faktiskt gjorde. Kommer säkert vakna upp imorgon och ångra det, haha. :D

Bild från igår när jag plockade gräs till marsvinen... dock lite redigerad såklart. vill helst gå och dö lite, men eftersom jag saknar både vapen, piller eller andra metoder får jag plågas med existensen ett tag till. Dagens höjdpunkt var i alla fall att se en kubansk film, Juan of the Dead. Låter som Shaun, ni vet. nu ska jag väl återgå till misär och huvudvärk.

いろいろありがとうね。幸せだ！♥

Numera tar folk till sig nya metoder för att få läsare. Provocera-som-Kissie tiden är förbi, och nu drar man upp allting annat. Nästan alla titlar säger "Läs om mitt liv med depression", "våldtagen och 15 år", "väntar på mitt 29:de barn" etc etc. Dö. Ni förtjänar att dö allihopa. Ni är vidriga avskum, på samma nivå som Annie Lööf. Har läst alldeles för många korkade bloggar nyss. En av dem tjatar om hur speciell hon är med sitt liv med aspergers. Skrev en jävla skitbok och "vill få den publicerad!". Ja, du och varenda jävla skitunge numera. Ni kan inte skriva. Ingen av er. Allting nytt är bara infantila ungdomsböcker eller deckare, där någon som nyligen lärt sig svenska troligen besitter ett större och mer korrekt ordförråd. Förlåt, men 17-åringar (eller yngre/äldre, sak samma) som vill publicera sina skitberättelser är störande. Jag är arg. Hade jag varit hos en psykolog hade dem dragit upp min barndom som ursäkt, men jag skyller på ett geuint misstyckte gentemot mänskligheten. Detta uppvisar man ju inte offentligt, uppenbarligen. Och ni som är 15-år och har femtusenglin, barn skall inte skapas med några gener alls, och föräldrar skall inte finnas. Barnen skall odlas fram i barnfabriker och fostras på barnuppfödningscentraler. Därav kan vi förhindra människor som Micha. Citat: "Det finns dom som blir med barn utan mening och tänker att det är “en kul grej” som bloggerskan och tonårsmamman “Micha”, som hon kallar sig, säger. Hon var 14 när hon blev gravid och 15 när hon fick ungen. Hon har inte ens gått ur grundskolan och visst skulle hon kunna vara en bra mamma men det tvivlar jag starkt på. Jag menar, hon säger : “Först var det läskigt, sen var det mest en kul grej”, “Det blir kul och köpa grejer och sånt till barnet”, osv." Det var en kul grej. En. Kul. Grej.

Numera heter bloggen: Lider av depression, aspergers, diabetes, våldtäkt, hjärntumör, hjärtfel - LÄS MIN BLOGG!!!!!!

Fyllde i ögonbrynen. Känner mig som jag har två stora feta maskar där... Då vet jag inte om det är ovanan av att dem är stora och mörka eller om dem helt enkelt bara är två fetton som ligger där och är fula. Fast äääääääsch. Ett fult ansikte är fan alltid fult. Fina ansikten däremot...

Min Ai-pon har dock dålig hållniiiing. Sträck på dig, var stolt över din längd. Jag är orolig. :3

NÄR ALLTING ÄR MÖRKT GÖR MIN BROR DET VÄRT ATT LEVA LITE TILL.

okey.

 

Lyssnar på Muse. Sådan jävla nostalgi. Jag minns högstadiet. Falling Down. Översatte den till svenska i typ åttan? Det var någon uppgift. Hade jag glömt, men den här låten fick mig att minnas. klassiker. Jag lekte wapanes med svart hår och en vit slinga. Förresten, finns en bild surrandes online ifrån samma dag. hahaha :(( liten skit. Sådär charmig vinkel, min haka ser inte alls ut att ta över hela världen neee...

HAR DU ?

AAAAAAAAAAAH. ÄR NI TAGGADE ELLER, JDJJWQRBFHW DET ÄR JAG! FUCK YEAH HONG KONG

Jag har inte skrivit om något spel på länge, men det är nu under hösten och vintern alla bra spel kommer ut. Eller ja, dem jag bryr mig om i alla fall. Kommer alltid dåligt med spel på våren. SLEEEPING DOOOGS YEAH. Har väntat i år. Var påväg att inte bli av där ett tag, innan utveckling fortsatte av ett annat bolag. Öppen värld i Kina, hur coolt. Jag är så trött på spel som utspelar sig i USA. För dem har fula motorvägar och brackiga villor. Usch. Allt har för små kartooor också. Borde finnas ett gigantiskt spel där man kan åka runt i hela Japan, med rättskaliga städer och vägar. För dem har världens finaste motorvägar. Smala, slingriga och upphöjda. Det hade varit episkt.

Idag åt jag potatisgratäng. Nu har jag ångest. Så lite ihoptryckt frukt är mer än väl till middag. Intressant info, ja. Har ingenting annat att säga, förutom att livet suger. :) men det visste ni nog hehe. Hämtade ut ett paket idag rååå.

Vitt puder, tjaaao. Vet inte ens om det är bra, kommer säkerligen inte täcka min rödhet. Bajsrosascea. Hatar dig. Kokad kräftjävel, det är vad jag alltid ser ut som. Det tär på det oexisterande självförtroendet. Bara gått ned cirka 6 kg under hela sommaren, besviken. Hade jag inte blivit sjuk hade det kanske gått bättre... Men bättre än ingenting antar jag. Idag gnäller jag lite, om det undgått alla oexisterande personer som läser detta hahah. Jag gillar ordet oexisterande. Hade det har varit "Pinky och Perky's Show" på Barnkanalen hade det varit dagens ord. Ovettiga ord basuneras ut av mig ikväll.

Rakade ju bort ögonbrynen men för första gången saknar jag nästan dem? Vad fan liksom. Har blivit så van att se mig själv med tjocka riktiga ögonrbryn att allt ser fult ut :( Ska fundera på det i några dagar. Åt för övrigt världens godaste mango idag. Total eufori. Igår åt jag ett jättegott granatäpple. Det sägs att frukt gör huden bättre, men jag äter ofta det och kan säga att det fungerar inte hah.

Nästan alla mina bilder ifrån den här sommaren är tagna på ställen där vi stannat och ska plocka gräs åt marsvinen, haha. Alla sorters gräs fungerar ju inte heller, dem är för kräsna för det haha :)

Nu rakar jag bort ögonbrynen, som sitter så långt ned att man inte ser någonting emellan det och ögat. :D

Mina älsklingar! Ganska svåra att ta kort på, dem bara springer runt hela tiden hahah. Så avslutar vi med en orelaterad bild på en kyckling med en ölburk, innehållade öl och kryddor, uppstoppad i röven. Syns inte väldigt tydligt dock.

 

Blogg.se håller på och gör någonting, men det skapar i vilket fall error för mig en hel del :( Den där jävla kon i serverrummet kommer upp för mig 2/3. Buuu. kan inte se min egen blogg, ska sörja.

Jag ville också ha en svart militärkeps, men det fanns inte i justerbar storlek, utan var slutsålt. Fanns en grön, vilket fungerar, men jag vill först ha en svart nog. Vilka jävla problem man har haha :(

Jag tar bilder och tror att dem inte ska vara lika hemska som senast, men när dem är det sätter jag mig och gråter. Visst är det ytligt, men att vara såhär ful gör ont. Överallt. Den här bilden hade dåligt fokus och dåligt ljus, det är faktorer som drar ned kvalitén, men desto sämre kvalitet desto bättre ser man ut... hahah :(( som taget ur en djup film inskickat till P.S, om någon minns det. classic 90-tal.

Jag är nog en liten bitter tant inombords ändå. Kommit på mig själv med det senaste tiden. Häromdagen avnjöt jag en tripp till Bäckby, för att syndigt fynda billiga koppar där jag kan få plats med en riklig mängd te på morgonen. Jag stod och kollade noggrant igenom utbudet av koppar, innan jag också kollade på vaser. Tankarna spred sig som en infektion över vad som var bra pris och att det alltid kan vara bra att ha. Då och då korsas även min väg av diverse orespektabla ungdomar, som på ett eller annat sätt gör någonting idiotisk eller allmänt störande, som jag självklart måste svära över i min bitterhet. Inga fester hos mina grannar, jag skall ändå avnjuta månens sken med min kopp te i ro. Barn som leker överdrivet högljutt eller försöker att inleda någon slags konversation om någonting infantilt är också att spotta över axeln. Sedan finns det ju sådana 16-åringar som är så kallat lill-gamla. Alltså, är dem inte mognare än andra trots att dem själva tror det. Det är ingenting positivt att bete sig "vuxet". Det finns nog ingen människa som anser det. Bara för att man är vuxen behöver man inte bete sig vuxet på ett sådant sätt. Som om inte allt detta gnäll om saker i allmänhet bevisar min bitterhet ytterligare, så vet jag inte vad.

 

Jag har blivit en bitter ensam tant. Tanter är aggressiva. Jag borde inte skriva inlägg på natten. I alla fall så märks det en obeskrivligt stor skillnad sedan jag bara var 18. Mycket har hänt och jag har förändrats en hel del. Det är inte så kul att fylla 20. Jag oroar mig bara över sjukdomar, rynkor och så vill jag inte bli paralyserad av psoriasis artriten. :( meeen när man är 20 kan man bara gå och köpa en Kosenkorva och dricka bort all oro. hahahha.

 

brb skriva en fanfiction om Ai, eftersom jag är ohälsosamt besatt av honom.

Fått svamp på min andra arm nu. Men det låter så obeskrivligt äckligt när man säger så, usch. Det smittar inte mellan människor, men det smittar ifrån djur. Men många djur har det naturligt, hundar, katter, marsviiin etc. Jag måste vara överdrivet känslig eller något. Kanske reagerar det med min psoriasis, det är ju trots allt en autoimmun sjukdom... Det är så dryyygt, vill kunna gosa med mina marsvin utan att få något. :c Ska köpa en spindel, sätta mig i ett hörn med den och vara bitter.

Dagens låt! Eller något sådant. Ständigt missnöjd med "dagens låt" bilderna, haha :/ Nu är den fulare än vanligt, men får väl göra om den. När jag finner ork. Snart tar jag nog semester. Jag skulle säkert kunna åka till Nagoya och se mina älsklingar, men jag är världens mest oimpulsiva människa och det blir väldigt plötsligt. Så jag köper en ny dator istället. Det är okey Ai-pon, jag kommer nog och ser dig nästa sommar.